Idag - en måndag

Det är november. Det är grått ute. Jag har knappt några pengar kvar. Jag sitter på jobbet från morgonen tills en bra bit in på kvällen. Känner att dessa detaljer har satt tonen för min dag. Den går i moll. Kanske ett E-moll.

God förmiddag.

Nu tömmer jag skiten

Öppnade min Outlook här hemma igår. Det var uppenbarligen ett tag sedan jag gjorde det senast. Ett bra tag sedan. Där fanns 7073 olästa meddelanden. Jag läste inte igenom alla. Jag läste förresten inte igenom ett enda. Markerade och tryckte hel sonika på "Delete". Epostmeddelanden inkomna senare än den 23:e juli kunde jag inte se överhuvudtaget. Så, ni som mailat mig efter den 23:e juli - skulle ni kunna göra det igen?

Gör om här

Håller på och bygger om här och tror att jag nöjer mig såhär. Enkelt och lite fult, vilket passar mig, kan jag tycka. Det känns igen, det här. Bloggombyggnad alltså. Såhär ligger det till: Jag vill blogga igen. En del av min kropp, eller eventuellt en del av min hjärna, skriker efter bloggandet. En annan del av min hjärna är bara trög och tycker att det känns lite jobbigt att sparka igång alla kvarnhjul igen. Men vafan, det är ju kul att ha som bisyssla.

Nu ska jag försöka. På riktigt. Det här inlägget kan kanske räknas som det första i en nystart. Vet ni vad det roliga är? Det finns de som tycker att jag ska blogga så frekvent som förr. Det är sant. På riktigt.

Minne från skolan

Hällde upp ett glas apelsinjuice i köket alldeles nyss och kom att tänka på en smålustig grej från skoltiden. Kan ha varit i högstadiet det här inträffade, men troligtvis var det i gymnasiet, vilket jag knappt vågar erkänna, för det handlar om ett översättningsfel på en väldigt låg nivå av engelska, som gemene gymnasieelev bör behärska.

Nå, vi hade prov i engelska och jag minns inte riktigt i vilket sammanhang vi skulle översätta etta simpla ord till engelska i en gymnasiekurs. Det verkar en aning underpresterande, kan jag tycka. För visst lär man sig väl väldigt tidigt i småskolan att apelsin på engelska heter orange? Minns att jag funderade länge och väl på den här kuggfrågan innan jag till slut kom fram till att apelsin nog heter apelsine [ääpel-sajn] på engelska. Det visade sig att detta tydligen var helt fel, tänka sig.

Det visade sig också senare att min partner in crime på den tiden även han hade dragit till med samma felaktiga översättning, vilket i sin tur innebar att vi antogs ha skrivit av varandra på provet. Vilket vi förstås inte hade gjort. Vi tävlade lite i prestige och det vore ju helt vansinnigt att dela med sig av svaren i det läget.

Så, en omskakande anekdot för känsliga läsare.

Dialog med dottern

Fömiddag i soffan hemma.

Stina: "Pappa, det knackar på dörren"
Jag: "Nä, det gör det inte alls"
Stina: "Men vafan! Ska jag behöva gå och öppna själv!?"

Därefter stolpade den lilla bestämda damen iväg med arga och tunga steg och öppnade dörren och upptäckte att pappa hade rätt. Men det erkände hon givetvis inte. Hon har byggt upp en fin vokabulär, tycker jag. En annan vanlig replik under sommarkvällarna har annars varit: "Meen! Jävla myggjävlar!" Jag undrar var hon får alla kraftfulla uttryck ifrån. Jag har ingen aning. Absolut ingen aning.

Smultronställen

Besökte min mormor idag, som bor längst uppe i den vackra Trönödalen. Skrämmande egentligen, att där i Storsjön, hos mormor och morfar, spenderade jag varannan helg under hela min uppväxt. Det där stället var mitt absoluta smultronställe. Det är där jag har lärt mig det mesta av det jag kan. Och det var alltså inte det som var det skrämmande i det hela. Det som är skrämmande är att det är ganska precis tre år sedan jag senast var där och hälsade på. Tre (3) år sedan!? Den gången spottade jag ett skithus, Stina var tre månader gammal och själv var jag ung och vacker (??). Eh..jag var yngre, i alla fall. Alltid nåt. Jag är antagligen vackrare nu. Åtminstone mindre ful. Äh, sidospår.

Vi var dit idag i alla fall och någon märklig form av nostalgi sänker sig genast när jag kliver ur bilen. Nostalgi, sorg och saknad efter en svunnen tid. Jag kliver ur kroppen och iakktar mig själv när jag springer där som liten pojk. Många fina minnen dyker upp. Och den del jobbiga. Jag minns hur jobbigt det var att åka dit under den närmaste tiden efter att min morfar hade dött. Då, i slutet av augusti 1997, ville jag inte ens åka dit. Det gick över med tiden men det var inte alls speciellt sensationellt att vara där under den närmaste tiden efteråt. Minns att jag brukade gå in och sätta mig i morfars varmbonade verkstad i uthuset och fingra på alla verktygen. Alla redskap, märka med en röd färgfläck, ett kännetecken som signalerade att den ende rättmätige ägaren av detta verktyg heter Bernt Olov Karlsson. Jag kunde sitta där i timmar och filosofera. Det var en jobbig tid, som ändå har förvandlats till minnesvärda och fina stunder med åren.

Nu var det meningen att jag skulle stoppa in lite bilder på diverse platser som har betytt, och betyder mycket för mig, men Iphone tycker inte om dator, eller vice versa, för tillfället, så det får bero.

Nu tänker jag sätta lite krydda på den här onsdagen genom att äta köttfärslimpa. Kryddigt värre.