Det årliga

Jag har svårt för det här med bloggande nuförtiden. Inte svårt på det sättet att jag tycker att det är nåt dåligt eller något jag inte gillar. Bara svårt att få det gjort. Nu har jag försökt lite sporadiskt ett par gånger under de två senaste somrarna, men sen blev det höst och ja...ni vet, slut på semester.

Nu är det semester igen och emellanåt sitter jag här och saknar den här bloggen. Så försöker jag lite, innan jag återigen kommer på att det är jobbigt det här med att producera små texter på löpande band. Det är mycket med alla olika sociala medier i dessa dagar. Kan tycka att all kreativitet inte räcker till att fylla både Twitter, Facebook, blogg och Instagram. Den senare som jag för en tid sedan upptäckte att jag var medlem (heter det så?) i och utan att ha lagt upp en enda bild, skrivit en enda kommentar, gjort en enda like eller följt en enda person har jag åstadkommit hela 39 följare. Jag måste uppenbarligen vara en intressant jävel.

Så. Nu testar jag att blogga igen. Till viss del för att jag tycker att det är kul och en smula tillfredställande. Och till viss del för att min sambo säger att jag skriver bra och att hon tycker om att läsa det jag skriver. Och sambos, framförallt kvinnliga, vill man gärna hålla sig på god fot med.

Dagens busshållplats

X-trafik byter inriktning. Ny slogan: Knulla kollektivt! Tidigare kännt som gangbang.

17 pinnar muck

Ibland känns det skönt med en nedräkning när något man sett fram emot länge inte längre är så långt borta. Ibland känns det jobbigt. Just nu känns det både skönt och jobbigt. Men att föra en nedräkning tar mig tillbaka till barndomen. Som en julkalender ungefär. Och jag tänkte att eftersom att både nedräkning och sommarlov kändes som en halv evighet när jag var en liten spoling så kanske nedräkningen, som känns som en evighet, kan bidra till att även årets semester känns som en halv evighet.

Jag är skeptisk men försiktigt hoppfull. Det är märkligt det här med tid. När jag snörar på mig mina gamla Asics och tar en springtur så känns 20 minuter som en halv evighet. När jag snoozar på morgonen så känns 20 minuter som ett ögonblink. Eller ögonblick, kanske det heter.

18 pinnar muck

Jag har snart semester. Från jobbet, alltså. Från bloggen har jag haft semester länge. Den gäckar mig, bloggen. Jag surfar in här ibland och läser lite om mina tidigare eskapader och blir alltid lika sugen på att berätta om mina senare eskapader och onödiga tankar. Sen händer det inget mer. Inte alls. Det är lite beklagligt, tycker jag. Jag gillar ju att blogga.

Nåväl, som sagt, jag har snart semester. Om 18 arbetsdagar för att vara exakt. Eller 17 dagar och tre timmar för att vara riktigt jävla exakt. Jag är osäker på om jag någonsin har känt att en semester är så välbehövlig och efterlängtad. Hela kroppen och den lilla delen av hjärnan som jag använder vill koppla bort. Slå av. Nollställa. Reboota.

På semestern tänker jag klippa gräs, sova lite extra och kanske blogga. Inte samtidigt. Eventuellt att det slinker ner en öl också. Och bara hänga med min fina sambo ska jag förstås göra.

Just nu

Det är sex plusgrader, strålande sol och rent allmänt väldigt mycket vår i luften. Nånstans känns det som att man inte ska behöva jobba såna här dagar. Men det gör jag ändå. Lagom tills solen går ner.

Tänk en liten eldstad, en korv på en pinne och en kall pilsner. Välkommen våren!

Det stannar vid en tanke

Många är gångerna nu (igen) som jag tänkt att "fan, jag borde blogga igen". Men det stannar där, liksom. Det händer inget mer. Kanske har jag inte tillräcklig ro att sitta vid en dator på min lediga tid när jag spenderar så mycket av min arbetstid vid en dator? Jag prioriterar kanske människorna omkring högre? Cred till mig isåfall. En av människorna omkring mig, min kära flickvän, sambo och blivande fru vill väldigt gärna att jag ska blogga om henne. Nu gör jag det och lovar att jag ska göra det fler gånger.

En annan grej. Jag skrev just en lista på telefon med vilka sevärda teveprogram och filmer jag har att välja på ikväll. Vilken tid och vilken kanal. Så ser min lördagkväll ut. Lutar åt att jag hoppar över Lars von Triers "Antichrist" ikväll, för den kan vara något av det mest osmakliga jag sett. Men man vet aldrig, som fallskärmshopparen sa.