När jag kom hem efter jobbet idag var det lite stökigt hemma. I vardagsrummet stod vår nya soffa, uppdelad i flera stora delar och invirad i skitig plast. De gamla sofforna står också kvar därinne, så det är inte så gott om plats. Nu har vi, jag och far min, ägnat kvällen åt att bygga ihop det stora schabraket. Det har gått sådär. Jag blev lite brydd när jag vittjade alla plastpaket, utan att hitta tillstymmelse till monteringsanvisning. Vi fick gissa och prova, helt enkelt, med blandad framgång.
Mängder av olika skruvar och fästen, som förvirrande nog passade på flera olika ställen. Än mer förvirrande med flera förborrade hål, som har visat sig vara helt onödiga och inte fyller någon funktion alls. Det sista får färdigställas imorgon. Spärrskaftet och mitt tålamod gav upp ungefär samtidigt. Vi fick en tråkig start, min nya soffa och jag. Jag ogillar den en aning redan, faktiskt.
Jag har uppfattningen att vi män ändå förväntas att strunta i alla anvisningar som medföljer grejorna. Men saknas de, kan man ju inte ens tjuvkika.
SvaraRadera