Men det roligaste av allt var att han kom en så dålig ursäkt till varför så att kungen av dåliga ursäkter, alltså undertecknad, framstår som en virtuos i ämnet.
Men det är inte utan att jag tycker synd om honom.
Och alla andra som är utan portfölj också för den delen.
En riktig portfölj bör man ha för att uppleva det allra mest finkulturella inom bandyn.
Själv har jag två. Här är den som jag använder flitigast.
Den är av klassiskt brunt skinn och rätt sliten. Den har även utsmyckats med ett klistermärke för att på så sätt känna tillhörighet. Dock så börjar låsanordingarna att kärva så det kan vara dags att byta till den andra.
Denna är dock inte lika sliten, men väldigt tjusig. Årsmodellen på den här är 1947. På den första är jag lite mer osäker, men anar att den är från 1945-1950 någonstans.Hav överseende med den dåliga bildkvalitén, då en mobilkamera har nyttjats.
Andra bloggar om: sport, bandy, kultur, bandyportfölj
Jag tycker att han bandyvännen Josephzohns förklaring är bland det bästa jag läst och detta inte bara för att jag nästan är granne med honom, utan att det vore mycket bra om fler gjorde som han. När jag ser och hör hur alla dessa fulla Djurgårdssupportrar skräna och skrika utanför mitt fönster på väg upp till Stadion, önskar jag att alla var som Josephzohn!
SvaraRaderaAll heder åt en sådan idrottsvän!
Upprörd Östermalmskvinna
anonymous:
SvaraRaderaNu var det inte alkoholen som jag syftade till utan själva innehavandet av en klassisk portfölj. Som du kanske såg så menade jag att man kan ha andra saker än alkohol i portföljen.
För övrigt så var det där med "ursäkten" ett skämt och lite intern ge-tillbaks-för-gammal-ost jargong.
Så du kan sluta vara upprörd :)