lördag, oktober 31, 2009

Jag är lite bitter

Idag har det inte gått att komma in på det här bloggstället jag driver på min fritid. Inte härifrån. Nu gick det. Jag är mest bitter idag efter gårdagens sura förlust. En positiv upplevelse med ett mardrömsslut.

Vi gör ju allting rätt. Utom att knyta ihop säcken. Fan, fan, fan. Och på köpet glömde jag min röst på Zinken och har drabbats av en svår träningsvärk i magen, till följd av allt läktarskrikande. Det enda bra med det här är att det blir Vänersborg som får sota för det på onsdag. Det kommer att bli vackert.

fredag, oktober 30, 2009

Dagens Tips

Klockan 12:15 lyfter bandybussen från Köpmantorget i Söderhamn. Tidigt, javisst, men detta innebär mer tid för uppladdning. Enligt tradition måste jag ju ge mig på ett tips och det jag tippar nu är slutställningen i Elitserien samt resultatet i den enda matchen av värde ikväll.

Såhär slutar serien:

1: Sandviken
2:Hammarby
3:Västerås
4: Edsbyn
5: Villa/Lidköping
6: Bollnäs
7: Broberg
8: Vetlanda
----------------------
9: Vänersborg
10: Sirius
11: Haparanda
12: Kungälv
13: Falu BS
14: Katrineholm/Värmbol

Och matchen då? en på Zinken?
Hammarby- Broberg 5-5
Vad annars?

torsdag, oktober 29, 2009

Morgondagens outfit

Äntligen är det dags! Snart. Imorgon åker vi. Jag går och lägger mig så det blir fredag.

Lögn om skägg

Vi leker i Stinas rum när hon börjar klappa mig på skägget. "Det är pappas skägg", säger jag. Sedan frågar jag om Stina också har skägg varpå hon pekar på sin haka och säger "Nä!". Då berättar jag pedagogiskt för henne att flickor minsann inte har skägg. Men jag kommer på att jag far med osanning och berättar för henne: "Min syslöjdslärarinna i mellanstadiet hade skägg. Långa, spretiga strån".

Men henne kanske man inte kan kalla för flicka. Nu pratar vi inte mer om det här. Obehagliga minnen dyker upp.

Dagens Låt

Seriepremiären närmar sig och är bara ett drygt dygn bort. Jag börjar ladda ordentligt nu. Här med en utrikisk låt om bandy. Men man kan bortse från musiken. Och man kan bortse från videon. Egentligen kan man bortse från allt utom låtens titel. Och om man lyssnar på refrängen kan man tydligt höra att flickorna uttalar "bandy" på ett felaktigt sätt.

Tänk att få vakna

Det är en underbar morgon. Vädret har kommit tillbaka till oss. Gräsmattan är frostig och solen är på väg upp. Eller är det förresten kanske lite mulet? Nåja, jag ska åka till jobbet strax. Men först, skithuset.

onsdag, oktober 28, 2009

Systembolaget sviker

Det är bandypremiär på fredag (mer om det senare) varpå jag travade in på Systembolaget igår. I bandyportföljen vill jag ha en termos med glögg. Jag brukar alltid ha svårt att hitta glögghyllan i början av säsongen så jag fick fråga mig fram. Väl där såg jag förskräckt att Blossas Vitvinsglögg saknades i hyllan. Inte bra, tänkte jag och frågade personalen vad som stod på.

Jag fick till svar att den glöggkollektionen inte släppts till butikerna ännu och det är ju helt absurt. Systembolaget måste ju synka detta med bandypremiären. Hur kan man begå ett sånt här misstag? Och vad ska jag nu ta mig till? Ska jag behöva spetsa själv?

Vänta nu, är det här verkligen nytt?

Aftonbladet berättar om en italienare som har uppfunnit en ätbar tallrik. Tillverkad av någon sorts deg. Är det här verkligen en ny uppfinning? För bara någon vecka sedan diskuterade jag ämnet ätbara tallrikar med en vän. Jag drar mig till minnes att det här fenomenet var på tapeten för ett antal år sedan, kanske 15. Men då handlade det om tallrikar av potatis, har jag för mig. Någon som kan bekräfta?

Jag minns i alla fall att jag tyckte det lät fullkomligt vansinnigt då, när jag var omkring 10-11 år. Äta tallriken? Sicket påhitt.

tisdag, oktober 27, 2009

Ett kärt återseende

Nu hittade jag tillbaka till en blogg jag inte har besökt på länge. Den har försvunnit ur min länklista vid något av alla dessa tillfällen då jag saboterat koden. Så den har liksom fallit i glömska. Men nu har jag spenderat en del av kvällen med att läsa recensioner av katastrofala omslag. Som den här till exempel, Sten Carlsson & Salta Mandlar. Helt underbart katastrofal. Och se på låttitlarna. Undrar hur låten "Börja motionera" låter.



Min samlarlust väcks till liv. Jag vill ha något att samla på, plocka med, sortera och glädjas åt. Vad ska jag samla på? Jag samlade på kapsyler en gång i tiden. Hade omkring 10 000 stycken. Det blev ganska enformigt i längden så jag gav upp. Just nu samlar jag mest på skräp. Ofrivilligt. Och bilder på skithus. I detta nu samlar jag också på grus i ögonen.

(OBS! Bild lånad av Herr Dryck.)

Konjak i havet

Läser i Aftonbladet om mannen som nästan vann drömvinsten på 171 miljoner på Lotto i helgen. Om han bara haft en till siffra rätt. Om, bara om. Sedan läser jag kommentarerna till artikeln och kommentaren från arbig får mig att dra på mungiporna.

"Ja om inte om funnits, så hade Östersjön varit fylld av Konjak"

Det var kul, tyckte jag.

måndag, oktober 26, 2009

En åtta i luften

Inspirerades lite av johnny (ja, det har ju hänt förr) till lite experimenterande med kamera och tillbehör. Jag har ju flera kameror och jag har en LED-lampa, så jag testade också det här. Jag har flera gånger tidigare fotograferat billyktor med lång slutartid och upplevt fräsiga effekter. Men jag har aldrig tänkt på det här. Nu gjorde jag det, och visst blir det lite mystik över det hela? Jag körde en åtta. I luften.

Sega snoppar och skumsnippor

Det blir mer under bältet här nu, men det får gå. Jag såg det här och fick faktiskt ett akut sug efter lite godis. Kommer det här orsaka ett visst mått av moralpanik? Jag tyckte mest att det var en kul grej.

söndag, oktober 25, 2009

Utan trosor i Tyrolen

Nu minns jag inte vad det var jag tänkte googla, inte mer än att det började på ordet utan. När jag knappade in de fyra bokstäverna fick jag upp ett festligt alternativ som jag tittade lite närmare på. Jag har hört talas om den här rullen, men inte sett den.

Det var det dock 315 000 andra svenskar som gjorde när den kom på bio. Hrmf, fler än vad Gudfadern II lockade till salongerna. Ganska otroligt egentligen.

Presenter till far och dotter

Lilla dottern fyller 18 månader idag, alltså ettochetthalvt år. När barnen är så små får man fortfarande passa på att uppmärksamma de här dagarna. Vi var och söndagshandlade lite och köpte en lite present till henne. Inget märkvärdigt, bara en bok.



En bilderbok av Anne Suess*, som har skapat en serie fina bilderböcker för de minsta. Stina har en sedan tidigare som hon gillar att bläddra i. Det är lite Pettsonfeeling över böckerna. Mycket detaljer, mycket att titta på. Vad jag själv firar är oklart, men jag fick också en bok. Dan Browns senaste " Den förlorade symbolen". Och till det fantastiska priset 149 kronor. Att jämföra med Adlibris pris, 179 kronor. Blev så till mig över fyndpriset att jag blev tvungen att fira det med en glass. Och glassen var så god så det ska jag nu fira med en kopp kaffe.

(*Hon är tysk, tror jag. Stinas exemplar har givetvis en svensk titel.)

Dumma Zytomierska

Alltså, vad är det här för människa egentligen? Katrin Zytomierska, ni vet hon som är känd för att varit Alex Schulmans fru i ungefär fem minuter, har ju upprört tidigare, men då har det väl mest handlat om bagateller. Nu är den här avskyvärda varelsen gravid. Och hon låter meddela att hon inte alls tycker om barn.

Det är visserligen ganska många som inte direkt gillar barn, men majoriteten av dessa väljer att inte skaffa barn. Ett smartare val, för både förälder och barn. Katrin tänker bli den föräldern som sätter gränser och slår barnen. Vet hon inte att det olagligt med barnaga? Rätten att aga togs bort 1966 och ett förbud gäller från 1979 och i föräldrabalkens sjätte kapitel, paragraf 1 lyder det såhär:

  • Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling

Läs på lite där Katrin.

lördag, oktober 24, 2009

Mer av det sydstatliga

Går det att få nog av gitarronani? Mitt vetenskapliga svar på den frågan är: Nej! Marvellous!

Jan Guillou törstar efter uppmärksamhet

Lördagen har än så länge mest handlat om Jan Guillou och hans erkännande om extraknäck hos KGB. Alltså tycker Jan Guillou att han har fått för lite rubriker den senaste tiden. Jan Guillou tycker om att synas i media. Jag har genomskådat Jan Guillou. Och jag har läst många av hans böcker även om det var ganska längesedan sist.

Aftonbladet, SvD, Expressen

fredag, oktober 23, 2009

Every mothers son

Få musikaliska sammanslutningar har blivit så lyckade som Lynyrd Skynyrd. Det är inte riktigt klokt att ett knippe musiker kan få nackhåren att resa sig på det sätt Lynyrd Skynyrd lyckas med. Jag njuter ända in i benmärgen av det här. Tänker att sån här musik görs inte längre. Det är ju tur att den här musikaliska skatten finns bevarad. Tänk hur musikvärlden skulle se ut om vi inte skulle ha tillgång till annat än den färska musiken. Som en grå jävla sörja. Jag konstaterar återigen att jag nog egentligen hör hemma i en annan generation ändå.

Folk tror att det här är jag

Jag kan dementera: det är inte jag som har huvudrollen i den här filmen. Men visst finns det vissa likheter. Förutom att jag aldrig är sådär rund under fötterna numera.

Måla lite

Nu ska jag nog måla lite. Väggarna i trappen upp till övervåningen har blivit kvar. Det ser otrevligt ut med alla fläckar med färgprover jag har spridit ut där. Vill få klart det här nu.

Dagens Outfit by Stina

Vi träningsmatchar ikväll vilket innebär att Stina laddar upp med sin bandyoutfit. Brobergströja samt svart och gul WCT-overall. Är hon inte tjusig så säg?

torsdag, oktober 22, 2009

Här blev jag jagad en gång

Minns en gång när jag var på väg till Hällåsen för en bandymatch. Det här kan vara tiotalet år sedan. Jag gick på den här gångvägen när jag noterade att en man gick bakom. En bra bit bakom mig. Jag stördes lite av det där och kände mig tvungen att se mig över axeln för att kontrollera att jag höll avståndet. Det gjorde jag inte. Mannen traskade på i onaturligt rask takt och tog in på mig. Rejält.



Jag blev paranoid och fick för mig att han var en våldsverkare av något slag. Så jag ökade steglängden. Tunneln blev min räddning. Gångvägen svänger lite där i tunneln så jag hade några sekunder på mig, utom synhåll för mannen. Jag skyndade mig igenom tunneln och klättrade upp mot vägen på andra sidan. När mannen kom igenom tunneln satt jag där ovanför och såg ner på honom. Han slängde några oroliga blickar omkring sig när han märkte att jag hade försvunnit och gick sedan vidare. Han var nog ute efter mig ändå, tänkte jag. Ett lite olustigt minne.

onsdag, oktober 21, 2009

Fråga mig inte

Nu blir jag trött. Vad i helvete hände med bloggen nu? Ändrade lite bredd på skrivytan och vips så ser alltihop ut som ett virrvarr. Satan i gatan.

Update: Nu lämnar jag det här. Skiter i det tills det att jag får igång min andra dator igen, där jag har html-mallen sparad. Men det är så jävla frustrerande när det här händer. Och nu var det inte ens mitt fel kan jag tycka. Något oförklarligt hände. Helvete också.

Update 2: Kolla, jag har tagit tid att återställa det här och från och med nu ska jag hålla fingrarna borta från koden.

tisdag, oktober 20, 2009

Slut nu

Jag är trött, fryser lite och mår lite lustigt i magen. Och på det är det jävligt dimmigt ute. Så jag sätter säkerheten i första rummet och går och lägger mig.

Funderar lite över konfirmation

Jag är inte konfirmerad och det är inte något jag lidit nämnvärt över. Nu funderade jag lite över ordet konfirmation och varför den här skenheliga ritualen kallas för just det. Konfirmation betyder ju egentligen bekräftelse. Innebär det att man inte är bekräftad som människa om man inte är konfirmerad?

Kom att tänka på en liten konversation jag hade med en präst på min morfars begravning. Jag var i konfirmationsålder och prästen kom fram och ville socialisera lite efter begravningsceremonin.

Prästen
: -"Jaha, då ska du konfirmeras i höst då förstår jag"?
Jag: - "Nä, det struntar jag i".

Svaret dödade samtalet relativt snabbt och prästen fnös och gick vidare till nästa konfirmationsoffer. Inget ont om prästen i fråga, som nog är den enda präst jag gillar. Mycket speciell och underhållande.

Dagens Skyline

Jag har hittat kabeln som gör att jag kan föra över bilder från kameran. Osäker på hur det gick till, men hittade den gjorde jag. Något jag inte väntat mig då jag inte använt den på omkring tre år och vi under den tiden har flyttat två gånger. Var på en promenad och slogs av den maffiga skylinen i mitt nya kvarter. Vilket hus som är mitt? Taknocken näst längst upp är den som hör till mitt hus. Det bästa huset på den här gatan, skulle jag tro.

Kaffe på jobbet

Efter tre veckors ledighet och drickandes gott kaffe hemma i soffan, smakar jobbkaffet lite halvdant igen. Om ett par dagar har mina smaklökar anpassat sig igen och det blir slut på gnället. Kan man ju hoppas.

Sa jag att jag bara jobbar förmiddagar? Sa jag att det är helt perfekt? Så borde alla jobba. Alltid. Jag röstar på det politiska parti som driver frågan fyra timars arbetsdag till alla, i nästa valcirkus. Oavsett övrig politik.

måndag, oktober 19, 2009

Det blir bildlöst

Jag trodde nog aldrig att jag skulle säga det här, men nu gör jag det ändå. Jag saknar min eländiga stationära dator. Jo, faktiskt. Trots all irritation den skapar, i synnerhet häromdagen när den valde att inte alls starta, så saknar jag den.Jag saknar alla bilder och jag saknar framförallt möjligheten att kunna lägga över nya bilder från kamerorna. Det finns en kortläsare p å den där burken,som jag alltid nyttjar när jag lägger över bilder från kameran. Det här innebär att jag inte har en jävla aning om var den där kabeln är, som jag också kan använda mig av för att föra över bilder.

Jag tycker om att använda mig av bilder i bloggen. Skulle ju kunna scanna lite bilder, tänker jag då. Men nu sitter jag i vardagsrummet. Scannern står i ett annat rum och jag orkar inte flytta varken mig själv eller scannern. Det är nog med sladdar att snubbla på ändå i det här rummet, tycker jag. Men det blir ju lite tråkigt det här med bloggande utan bilder eller filmklipp. Visserligen är inte jag den som brukar ha problem med att bajsa ord, men just nu känner jag mig lite off. Inte så mycket att säga. Inte så mycket tycka.

Apropå bajsa så är jag upptagen från nu och ett par minuter framåt.

Förresten, jag googlade ordet bildlöst och fick fram den här bilden. En satans stor abborre, det där. Någonstans i trakterna av mitt personrekord.

Nu: traktor

Stina fortsätter att utöka sitt ordförråd. Idag har ordet traktor lagts till i minnesbanken. Det här är mycket roligt. Nu vankar hon runt och säger traktor ungefär konstant. Eller ja, kanske inte traktor med ett helt rent uttal, utan något i stil med "tattå". Men hon vet vad ordet innebär. Och hon gillar det.

Vilket ord ska jag banka i henne härnäst? Med tanke på den stundande bandysäsongen är det ju förresten solklart. Broberg, givetvis.

söndag, oktober 18, 2009

Vad är det som driver dessa människor?

Mannen i filmklippet nedan heter Kari Martens. Han ägnar sig åt sånt som de flesta av oss vanliga människor skulle kalla för vansinne. Han sysslar alltså med triathlon, i synnerhet Iron Man-tävlingar, som han har avverkat 23 stycken.

Men lyssna på det här. Det finns en triathlontävling som är lite maffigare än alla andra. Den kallas för DecaTriathlon och innebär tio Ironman tävlingar, i sträck. Alltså, 38 km simning, 180 mil på cykel och avslutningsvis en joggingrunda på 42 mil. Kari Martens är den ende svensk som än så länge genomfört den här absurda utmaningen. Det tog honom 8 dygn, 20 timmar och 6 minuter att genomföra det här. Jag är full av beundran över detta. Hur kan man få för sig att pressa kroppen på det här viset?



Jag funderar på hur lång tid jag själv skulle behöva för det här. Simning i 38 km kan jag inte riktigt relatera till och 42 mil löpning går ju bort direkt. Det klarar jag inte. Men om man tittar på cykeldelen över 180 mil. Sverige mäter väl knappt 160 mil från norr till söder. Cykla genom Sverige, skulle jag klara det på 8 dygn ens? Absolut inte troligt.

Kan du säga pappa?

Min dotter är strax 18 månader gammal. Hon pratar inget än. Babblar konstant, men på ett språk som hon nog är den ende som förstår. Ett fåtal ord ur det svenska språket behärskar hon, främst ord som "hej, mer, mamma, där och pang". Jag har jobbat ganska hårt för att få henne att säga pappa, ett ord hon faktiskt tog i sin mun redan när hon var omkring 8-10 månader. Men på senare tid har det endast varit mamma.

Hon har liksom retats lite. Vid vissa tillfällen har jag tyckt mig höra ett svagt rop på pappa. När jag sedan frågat om hon inte skulle kunna säga pappa igen, har hon bara tittat på mig med ett lurigt leende och sagt: -"Mamma" . Men idag kan vi skriva in ett nytt ord i Stinas vokabulär. Tyvärr inte pappa, men nära nog. I morse tittade Stina på mig och utbrast: -"Papaya"!

Sedan har hon knallat runt och övat på det där mest hela dagen. Nu sitter det förhållandevis bra. Ibland blir det mapaya och ibland blir det papapaya. Då känner jag att jag kan ta åt mig, när hon faktiskt säger pappa, innan paya. Men det är lite lustigt ändå, att min dotter väljer att uttala avancerade namn på exotiska frukter innan hon tilltalar sin egen far. Sådana är dom, barnen.

lördag, oktober 17, 2009

Let me touch you for a while

När lördagen så sakteliga börjar gå över till söndag sitter jag gärna och kontemplerar till musik som lugnar mig. Ikväll gör jag det tillsammans med den underbara rösten som finns inom Alison Krauss. Kanske min absoluta favorit bland världens kvinnliga artister.

En liten undran

Hörrni, hur ser rubriken på den här sidan ut för er besökare? Alltså texten "jansson orerar". Nu när jag surfar på den här bärbara maskinen ser inte texten ut som den är tänkt att se ut. Och jag har inte en jävla aning om vad det beror på.

Det ska vara ett fräsigt teckensnitt är det tänkt, men nu ser jag bara ett vanligt simpelt, kanske Trebuchet, som jag för övrigt använder mig av i brödtexten. Så här ska det inte vara.

fredag, oktober 16, 2009

Datorn kastade in handduken

I förmiddags bröt jag strömmen i huset för att kunna byta ut ett par strömbrytare. När jag senare kopplade på igen och skulle slå igång datamaskinen möttes jag av ett felmeddelande som rekommenderade omstart. Jag följde instruktionen men möttes av samma meddelande igen. Efter cirka tio omstarter utan framgång rann det sista hoppet ur mig och jag gav upp.

Har klarat mig större delen av dagen utan dator, om än knappt, men sitter nu här och knackar på en lånad apparat. En sån där portabel, ni vet. Jag har svårt att komma överens med tangentbordet på de här apparaterna. Det har sina nackdelar med en bärbar dator. Liten skärm, obekväm vinkel när jag tittar på den lilla skärmen, omöjliga tangenter och mus, speciellt F-tangenten som nästintill kräver övervåld. Det positiva är att jag kan sitta i vardagsrummet, i soffan, och surfa och blogga.

Det är ganska otroligt egentligen hur beroende man har blivit av den här tekniken. Har inte haft möjlighet att kontrollera min e-post idag och har det fortfarande inte, då den här burken endast innehåller epostklienten Lotus, vilken är hopplös att konfigurera. Jag har säkert fått flera viktiga spammail idag. Skulle jag tro.

Sandviken förbjuder bandykultur

Det slog ner som en bomb när det offentliggjordes att den klassiska bandyportföljen inte får följa med in i Sandvikens nya inomhusarena. Det här rör upp känslor bland oss inbitna bandyvänner. Sandvikens World Cup-general Katarina Medveczky försöker försvara sig med att "det är samma regler som på vilken inomhusarena som helst", men det är ju rent och skärt skitsnack. Det finns inget regelverk som säger att en bandyportfölj innehållande en kaffetermos ej medföras in i en inomhusarena. Det här är nåt Sandviken själv har hittat på.

Nu nås jag av nyheten att portföljen även totalförbjuds i Vänersborg. Kära vänner, vad är det som händer med vår vackra sport? Jag vill kalla det här för ett helgerån, för det är precis vad det är. Slår man upp ordet helgerån kan man läsa förklaringen: hänsynslös handling som kränker grundläggande värden. En väldigt exakt beskrivning är vad det är. Det här påvisar också ytterliggare varför jag gjort rätt som bojkottat årets upplaga av World Cup. Mina huvudanledningar till bojkotten var från början:

  • 1: World Cup SKA spelas i Ljusdal, på Ljusdals IP med tusentals supportrar som upplever bandy och fin gemenskap under en hel helg. Någon annanstans och det blir som vilken försäsongscup som helst.
  • 2: Arrangerande Sandviken verkar inte ha någon känsla för vad publiken vill ha i och med World Cup. Den klassiska nattmatchen spelas inte på den klassiska tiden 02:00 och framförallt så spelas den inte med hemmalaget i en av huvudrollerna. Vansinnne, heter det.

Och sen det här med portföljerna då. Jag har absolut inte en tanke på att stödja en arrangörsförening som begår ett kulturbrott av den här digniteten. Räcker det inte med att bandyn har flyttat inomhus och spelas inför en sittande publik? Redan där har hälften av bandyns själ gått i graven.

Men det är väl kanske värt att notera att Broberg gjorde sitt jobb i den första matchen mot finska mästarna OLS Uleåborg. Seger med 9-1 och ikväll väntar just Sandviken. Hoppas innerligt att vi delar ut ordentligt med pisk och att bandyportföljer smugglas in i arenan på löpande band.

torsdag, oktober 15, 2009

Dagens Överraskande

Här gick jag på promenad i solskenet och fick syn på ett övergivet hus. Förutom att övergivna hus är allmänt intressanta började jag också vädra lite hålfotografering. Att smyga sig in i huset var inte att tänka på, bommat överallt. Och några spännande hål hittade jag inte heller. Men jag hittade något långt mycket mer intressant...




Ja, just det, ett skithus! Ett riktigt skitigt och sunkigt skithus av allra bästa sort. Troligtvis inte utnyttjat på väldigt länge då den där björken står dumt till när det gäller att öppna dörren. Och den ser ju ut att ha stått där ett tag. Det här kändes sensationellt på nåt sätt. Att hitta ett övergivet skithus, nästan mitt i stan. Och som du kan se josephzohn, så hade jag en hel del meterhögt gräs att ta mig igenom på min väg fram. Men inte fan stoppade det mig.

How to make nice kaffe, riktigt snabbt

Ännu en instruktionsfilm, den här gången i den ädla konsten att tillverka sig en kopp kaffe.



Fler instruktioner:
How to make a nice äggmacka

onsdag, oktober 14, 2009

Jag är dödstrött

Jag somnade inte i soffan ikväll, vilket jag gjort de två senaste kvällarna. Det är lite synd egentligen, för jag är lika trött som jag brukar vara när jag vaknar från soffläget och ska förflytta mig till sängläget, men jag har gått miste om det sköna; slumra i soffan.

Slängde några slöa ögon på fotbollen, men blev mest irriterad på Zlatans ointresse och lite vemodig när jag tänkte på att det var Henrik Larssons sista match (som han tyvärr fick se från bänken), att Lagerbäckseran är över och att vi inte får vara med och leka i VM, men det visste vi ju redan. Nu hade jag siktet inställt på att gå och kvarta men kom på att jag måste ut med hunn först. How nice.

Siffror från BRÅ

Jag fick kommentarer angående det här inlägget att brottsligheten inte alls ökat i Söderhamn, som jag ville ha det till. Det här vill jag inte riktigt köpa. Och mycket riktigt, idag publicerar Söderhamnskuriren en artikel om den ökade brottsligheten. Artikeln innehåller siffror från BRÅ, Brottsförebyggande rådet, och jag har själv gjort en tabell med dessa siffror.


Mellan åren 1998 och 2008 ser vi en ökning av våldsbrott från 108 anmälningar till hela 313 anmälningar. Tittar vi på år 2003, som nämndes bland kommentarerna, uppgår de anmälda våldsbrotten till 203 stycken. Alltså fortfarande en ökning med över 100 anmälningar.

Det här kan man välja att se på hur man själv vill. Jag vet hur jag väljer att se på det. Men hur man än väljer att se på det så visar siffrorna på ett brutalt tydligt sätt att i stort sett all typ av brottslighet ökar i den här lilla staden vi kallar för Söderhamn.

De två huvudorsakerna till ökningen tror jag är;

  • 1: brottsligheten kryper allt längre ner i åldrarna. Jag har inga siffror på det, men min magkänsla säger mig det. Högstadieelever misshandlar lärare, exempelvis. Något som jag absolut inte kan dra mig till minnes att det någonsin hände när jag själv gick i högstadiet. Eller bara högstadieelever som misshandlar andra högstadieelever. Och vi pratar inte en knuff här, utan en misshandel.
  • 2: den ökade invandringen. Av varje hundratal flyktingar vi tar emot finns det alltid en liten andel, ska vi säga 10%, som kommer från något fullständigt laglöst samhälle. Och man fortsätter förstås att leva samma liv i Sverige. Detta i sin tur skapar ju förutom en ökad brottslighet också en ökad fientlighet bland medelsvensson. Mot alla invandrare, tyvärr.

Allt det här tillsammans skapar en otrevlig stämning och vi måste göra något åt det. Jag är på intet sätt en sådan blåst person att jag ser på invandrare som ett folkslag där allihop är av samma skrot och korn. Sorgligt nog så har vi många medborgare ibland oss som ser det på just det sättet. Kriminalitet finns i alla delar av världen, i alla länder. Men låt den stanna i det landet där den hör hemma. Så kan vi ägna oss åt att göra livet bättre för de som är villiga att ta emot hjälpen.

Gårdagens träning

Det var helt fantastiska förhållanden för bandy igår. En nattsvart och stjärnklar himmel ovanför en spegelblank isparkett fick det att rycka i bandynerverna på allvar. Och behöver jag nämna att det var en fröjd att se världens bästa 81:a på isen. Som vi har väntat på detta.



Fotofingrarna blev sedermera nedkylda så några fler foton att tala om, det blev det inte. Imorgon börjar en cup i Sandviken som folk kallar för World Cup. Men jag vet inte riktigt, World Cup brukar väl spelas i Ljusdal så det här är nog nåt annat trams. Hursomhelst är vi ju med och vi ska göra bra ifrån oss.

Känner mig som en svikare

Att lämna Stina på dagis gör jag med blandade känslor. För andra dagen lämnade vi henne omkring 07:30, för att hon ska få äta frukost på dagis med de andra. I morse började separationsprocessen redan hemma innan vi åkte. Hon vet vad som är i görningen.

Väl på dagis håller hon fast vid mitt byxben och gråter så fort jag tittar åt ett annat håll. När jag då ger henne en kram och bänder mig loss ur hennes små händer och samtidigt ser hur hela hennes kropp vädjar att jag inte ska lämna henne, ja, då har jag svårt att inte känna mig som den störste svikaren som har gått i ett par skor. Nu vet jag ju att hon slutar upp med det där i samma ögonblick som jag kliver utanför dörren i stort sett. Det är bara just separationen som är jobbig, och inom fem minuter är det bortglömt. Men ändå, det är inte lätt det här.

tisdag, oktober 13, 2009

Dansa med Raymond och Robert

En av mina absolutua favoriter när det kommer till sitcoms är Alla älskar Raymond, som sorgligt nog lades ner 2005. Lyckligtvis visas ju fortfarande serien i TV3. I morgonens avsnitt bjöds vi på ett dansnummer signerat storebror Robert, med gästspel av Raymond.

Tanken slog mig att det har förekommit dans fler gånger i serien så jag letade upp några klipp. Njut av dessa här nedan.

Mer is, bra is

Jag tog min promenad upp till Hällåsen. Isparketten börjar bli färdig och det vackra gula laget premiärtränade igår kväll. Linjeringen är i detta nu under bearbetning. En ganska rolig process att följa, när farsan och hans ismakarkollega slår sin kloka huvuden ihop. Jag kände att jag var tvungen att lägga mig i lite, om än bara verbalt. "-Den där linjen är för bred", sa jag, och kände mig viktig. Sen gick jag hem.

Det känns fantastiskt det här. Ikväll är det dags för träning igen och jag undrar om jag inte ska ta mig upp dit då igen. Och känna på atmosfären lite. Och kanske ta några bilder. I övrigt är jag ytterst osäker på min förmåga som berättarröst i filmer.

video

Isparketten, förmiddag den 9:e oktober
Isparketten, kvällen den 8:e oktober

Hård is

Efter att ha skrapat bilrutorna i morse har jag helt plötsligt lagt projektet att röja i garaget högst upp på min prioriteringslista. Pansarisen på bilrutorna så här års är bland det värsta som finns. Ett helvete att få bort. Och garaget är väl inte tänkt att fungera som soprum ändå, vad jag vet.

Jag ska slänga ett öga därute om ett tag. Risken finns att motovationen försvinner när jag ser vad jag har framför mig. Men först, en hundpromenad. Och kanske lite hålfotografering.

måndag, oktober 12, 2009

Cracked eggs, dead birds

Jag låg på soffan och somnade till. Och det är ju skönt. Vaknade upp och på tv rullade en reklamfilm ackompanjerad av det här underbara stycket musik. Ett underbart stycke som jag inte hört på länge. Helt fantastisk skapelse, det här.

Lite overkill för en tvål va?

Jag var på toaletten nyss och i brist på lektyr läste jag min vana trogen igenom innehållsdeklarationen på tvålflaskan. Oftast står det ju samma sak på alla tvålar och dylikt, men nu fick jag uppleva något nytt och intressant.



Men känns det inte lite överambitiöst att beskriva en simpel tvål som något "som kommer att "skänka dig lycka, fräschör och glädje, varje dag i ditt liv"?. Det tycker jag. Men lite kul var det.

söndag, oktober 11, 2009

Nu låser jag om mig

Mitt lilla trygga Söderhamn håller på att bli ett laglöst land, vad det verkar. Vi har ett mord här idag. Eller natten till idag kanske stämmer bättre. En 27 år gammal nysvensk man har hittats mördad i sin lägenhet med mängder av knivhugg. En misstänkt gärningsman finns, en 33-åring från en stad söderut, låter polisen meddela. Man kan väl anta att även denna är nysvensk.

Utöver det här har även en annan man påträffats död under dagen. En 20 åring låg livlös mitt på en gata i Stugsund, några kilometer utanför centrum. Polisen utesluter samband med ovan nämnda mord, men utesluter inte att även denna man har bragts om livet.

Lägger vi till de mängder av stölder, inbrott, rån, mordbränder, misshandlar och gängslagsmål som avlöser varandra i en jämn ström så är det svårt att tänka sig bilden av en liten och trygg stad. Vart är vi på väg? Jag känner lukten av den något främlingsfientliga tonen i det jag nu skriver och kanske är jag fördomsfull. Men något säger mig att den kraftigt ökande brottsligheten och otryggheten i den här staden möjligtvis kan gå hand i hand med den ökande inflyttningen av dessa nysvenskar.

Vill vi ha det såhär? Jag vill inte ha det såhär. Sätt stopp för det här. NU!

Aftonbladet, Söderhamnskuriren, Söderhamnskuriren 2,

En grej bara

Han säger det så fint, Ernst-Hugo. Godnatt.

lördag, oktober 10, 2009

Lika som bär



Personerna på den här bilden är ganska lika varandra. En av personerna är dock lite kramvänligare än den andra. En av personerna ser lite besvärad och försöker slita sig loss. En av personerna behöver raka sig lite. Personerna är nära besläktade. Jo, det är sant.

En sak gäller ikväll

Ikväll ska vi dräpa danskjävlarna. Alltså inte bokstavligt talat. Vi minns hur det gick senast det begav sig där på Parken. En fet dansk förstörde tillställningen. Mest för Danmarks del.

Nu är jag mest orolig för att historien upprepar sig, men med en svensk i huvudrollen. Någon förlorad vadslagare. Nej, det får inte hända. Ikväll sätter Zlatan två. En frispark och ett i öppet mål efter inspel från höger.

fredag, oktober 09, 2009

Finns det någon medicinsk förklaring?

Nu har jag varit förkyld i en vecka. Det börjar släppa, egentligen är det bara lite snuva och en irriterande hosta som återstår. Men en grej som jag aldrig har fattat är det här med halsont. Att jag nu när förkylningen börjar ge sig, får ont i halsen igen när det lackar mot kväll.

Varför är det så? Vilken är den medicinska förklaringen? Hur fungerar kroppen i det här läget? Jag har googlat men hittar bara en massa dravel och inget som kan liknas vid ett svar på det här livsmysteriet. På morgonen är det ju samma visa, men i det fallet går det till viss del att lista ut vad det beror på. Nå, frustrerande är vad det är.

Hur skriver man ljudet av en öl som öppnas?

Det går inte, tror jag, att återge det ljuva ljudet av en ölburk som öppnas. Inte med bokstäver. Ptschhnklick! Nej, det stämmer inte. Hursomhelst som knäckte jag en fredagsöl nyss och nöjer mig med det så länge.

Dagens Isparkett

Ja, jag har givetvis varit på Hällåsen och kontrollerat statusen på isrektangeln idag också. Det har hänt en del sedan igår kväll. Den frostiga skorpan har förvandlats till en blank isyta. En tunn sådan, än så länge. Gynnsamt väder för ismakeri. Håller det bara i sig så är den där bandyplanen åkbar om några dagar. Sa jag att det känns bra?



Isparketten, kvällen den 8:e oktober.

Ut med porslinet

Det finns inte många saker som är vidrigare än att slå ner sitt skitnödiga arsle på en iskall porslinsring. Därför åker den där porslinsringen ut ur huset nu! Och ersätts av en varm och bekväm plastring.

Jag håller på och städar lite och när jag kommer till toaletten vill jag egentligen ta på mig plasthandskar. Det är snuskigt, tycker jag. Trots att det är mitt eget smuts jag har att göra med. Mestadels.

Att jobba som städare på offentliga toaletter är nog inget för mig. Knepigt att det kan vara nåt för någon, egentligen.

torsdag, oktober 08, 2009

Känner mig hemma nu

Känner ni, alla bandyfrälsta, hur det börjar dofta bandy utomhus? Den mest fantastiska sporten av dem alla och den enda religionen är bara ett par veckor bort. Rekordtidig seriepremiär den här säsongen, för Brobergs del redan den 30:e oktober, på Zinken mot Hammarby.

En grej som är helt fantastisk med mitt nya hem är att det ligger ungefär tre välriktade långlyror från Hällåsen. Och en liten detalj som får mig att känna mig mer hemma än vad jag gjort någon annanstans är att jag kan sitta i tevesoffan, vrida huvudet en bit åt höger och blicka ut genom fönstret och skåda de stora strålkastarna som lyser upp isparketten. Förstår ni, bandystrålkastarna lyser upp mitt vardagsrum! Förbannat jävla fantastiskt, är vad det är.



Tog en promenad dit upp ikväll. För att kolla av läget och känna lite på atmosfären. Far min arbetar nattskift och plöser ut kubikvis med vatten som börjar frosta planen. En liten isskorpa börjar ta form. Det börjar spritta i kroppen. Jag mår bra.

Den högra bilden är alltså tagen från mitt vardagsrumsfönster. Vem behöver havsutsikt?

Bekvämlighetskaffe

Jag blir lite bekväm när jag är ensam och ska dricka kaffe. Orkar inte krångla med kaffebryggaren. Då tar jag den här lille gynnaren istället. Kaffet blir faktiskt godare så egentligen borde jag alltid använda den här. Spänningsmomentet ligger i att man aldrig riktigt vet hur kaffet kommer att smaka eftersom hett vatten fylls i på en höft. Alltså lite på chans. Den här gången blev det bra.

Och nu sitter jag med mitt kaffe och har en seriös fundering på om jag ska rensa upp lite bland alla tiotusentals bilder som ligger och tar plats på datorn. Det börjar bli trångt. Jag ska fundera en liten stund till på det här. Och samtidigt gå och göra tvåan.

Ledsamt

Jag lämnade Stina på dagis för första gången. Det blev en lite hjärtskärande upplevelse. Nu sitter jag och räknar sekunderna tills jag ska hämta hem henne igen. Märkligt ändå, jag har gått ut några gånger tidigare när vi varit där också. Gått på toaletten, gått och fräst näsan och andra smågrejer. Stina har tittat på mig när jag gått, men inte brytt sig nämnvärt.

Men nu kände hon på sig på något sätt och satte igång krigslarmet direkt. Barnen måste ha ett sinne för sånt där. Ungefär som hundar. Jag kommer snart Stina! Jag går nu.

onsdag, oktober 07, 2009

Det knakar och smäller ändå

Det blåser utav helvete, skulle man kunna säga. I vårt förra hus, som är uppfört i trä, knakade det och levde rövare när det var blåsväder, så till den milda grad att man blev lite nervös. Tänkte att jag skulle slippa det nu när jag sitter i tegelhus.

Men det gör jag inte. Nu knakar det inte egentligen, men det är en dörrjävel som står och slår någonstans i huset. Och jag vet inte vilken det är. Jag gick förtvivlat omkring och försökte lokalisera eländet idag på eftermiddagen. Lyssnade och kände på alla dörrar och fönster, men kunde inte hitta något.

Och här utanför fönstret där jag sitter har jag en trädgren som vajar i vinden och rispar sådär skräckfilmsaktigt på rutan. Den ska jag nog såga av imorgon, tror jag. Kusligt väder. Men egentligen är det bara det där rispande ljudet jag är lite allergisk mot. Ungefär som när bestick skär lite för hårt i tallrikar. Huvva.

Gruppen för särskilda insatser x 2

Jag har precis avslutat film nummer två, Vapenbröder, i nya serien om polisen Johan Falk, Jacob Eklunds karaktär. Den första, Gruppen för särskilda insatser, såg jag igår. Och nu har jag ganska bra omdömen att komma med. Trots allt jag läst, beska uttalanden från våra fina filmexperter, som för övrigt inte verkar tycka att någon film är bra. I synnerhet inte svensk film.



Jag tycker att det här är två klart godkända filmupplevelser. Vissa saker kunde visserligen ha gjorts bättre. Dialogen är inte genomgående i världsklass exempelvis. Och Jacob Eklund är egentligen inte skitfestlig. Men överlag blir betyget bra. Med en extra stjärna till Joel Kinnaman för hans insats som Frank Wagner.

Serien består av ytterliggare fyra filmer, varav de två följande ligger här och väntar på mig. Jag funderar lite på när jag ska få loss tid till dessa. Så fort som möjligt. Se filmerna, men se dom i ordning!

Hört om Edsbyn

Jag zappade förbi Vakna med The voice som hastigast i morse. Den där arga snickaren Anders var där och svarade på frågor från lyssnare och jag lyckades pricka in precis den tidpunkten då en ilsken man från grannorten Edsbyn hade kommit fram till studion.

Han var upprörd över att en snickare han anlitat inte hade städat efter sig och ville gärna framföra detta och påtalade samtidigt ett annat problem: "Det är inte lätt att hitta bra snickare här i Edsbyn, här finns det för fan bara bandy, sprit och kyrkor". Även frun fick sig en känga: "Jag kan ju inte be frugan städa heller, hon sitter bara och tittar på text-tv hela dagarna".

Jag fick mig ett gott skratt åt det här och kom att tänka på en ramsa som brukar förekomma på bandyläktaren. Går såhär:

Tryggare kan ingen vara, än Guds lilla edsbyskara. Gå i kyrkan, ge bort pengar. Gå i träskor, jävla bybor.

Melodin känner vi igen. Den bjuder jag på, nu när bandysäsongen börjar närma sig på allvar.

tisdag, oktober 06, 2009

Läsning

En grej jag inte riktigt gillar är när jag börjar läsa böcker som jag inte riktigt fastnar i. Det är svårt, nästan omöjligt, att sluta och lämna halva boken oläst, trots att jag inte gillar det jag läser till hundra procent. Är böckerna så sunkiga att jag redan efter femtiotalet sidor tappat tron på bättring lägger jag dom åt sidan direkt. Men just det här mellanläget är svårt.

Just nu håller jag på och tragglar mig igenom en av Michael Connellys tidigare alster med Harry Bosch som huvudperson. Har väl egentligen aldrig gått i taket av någon av Connellys alster och det är ingen skillnad med den här heller. Det är helt okej att läsa men det lyfter inte riktigt. Vilket resulterar i lång lästid, eftersom jag inte kan finna krafter till att läsa mer än tiotalet sidor per kväll. Tröttheten tar över.

När jag lägger mig om kvällarna läser jag ändå pliktskyldigt några sidor, för en påbörjad bok ska också avslutas. Men jag gissar att det blir svårt att hålla sig till den principen när Dan Browns nya ligger på sängbordet och väntar på att bli tummad. Jag sträckläste både DaVinci koden och Änglar & Demoner och har således fina förhoppningar på Den förlorade symbolen. Det borde man kunna ha, med all rätt.

Kvällsskott

Vi gick en kvällspromenad och jag försökte ta några foton. Hade en tanke på att ta med stativet och sätta lite kvällsbilder över staden från östra stadsberget, men slogs av tanken att jag skulle ha både barn och hund med mig = enough.

Det blir en väldig skillnad på mörkerfoto med och utan stativ. Här är några i alla fall. Jag gillar höstmörkret, när man kan gå och snegla in i ovetandes fönster.




Det här med fönstersneglandet är alltså en väldigt harmlös historia, som jag beskrivit här.

Bär som man kanske inte ska äta

Ute på gården idag på förmiddagen. Stina gillar bär i alla dess former och färger. Tyvärr även den typen av bär som kanske inte är så nyttiga att förtära. Här går hon lös på en buske med blåa bär. Jag vet inte vad det är, men det är ju inte blåbär.



Bilden får knäcka som veckans tisdagstema också.

måndag, oktober 05, 2009

2 and ½ men och riskakor

När vi var på affär´n och småhandlade lite tidigare ikväll blev jag barnsligt sugen på riskakor, såna där med ostsmak. Det är flera år sedan jag senast åt såna. Jag blev otvivelaktigt tvungen att köpa ett paket som jag tänkte smaka lite på under kvällen.

Ungefär samtidigt slängde jag ett öga i tv-tablån och konstaterade hur glad jag är över att vi återigen sitter på kanalerna som visar den briljanta serien 2 and ½ men. Vad händer? Jag somnar ifrån båda avsnitten av nämnda serie och när jag vaknar är jag inte alls sugen på riskakor med ostsmak längre. Det ante mig, sa han som sket en abborre.

Annars är det mest som vanligt; dödsrosslingar, halsont och fortfarande lite värk i öronen. Och allmänt gnälligt, kanske jag ska tillägga.

Slow idag

Jag är i dålig form. Orkar ingenting. Men det är ju så när man är hundägare, att ut och knalla måste man ju, hur slö man än är. Så vi har varit ute på förmiddagen och det var lite av en pärs. Nu har Stina somnat in för eftermiddagen och jag överväger om jag ska låta bli att sitta vid datorn i upprätt läge och istället slänga i en film och lägga mig i soffan.

Det gör jag, tillsammans med en dos Carmolis Örtdroppar. Det är alkohol i den lilla rackaren.

söndag, oktober 04, 2009

En minifåtölj

På IKEA i fredags snubblade jag över en fåtölj i lite mindre skala och tänkte att Stina borde ha en sån. Så jag köpte den. När man har köpt såna här grejer till sitt barn funderar man alltid på om det kommer att uppskattas, och man vill så väldigt gärna att det ska slå väl ut. Det gjorde det nog i det här fallet, Stina myser ner sig i fåtöljen ganska ofta och har det bra.



En sak jag funderar över är dock varför klädseln endast finns i vitt? Till små barn som gillar att kladda med det mesta. Till oss vuxna finns den i 77 olika färger. Märkligt.

Nu såg jag att det vankas storfilm i kanal 6 klockan 22.00, Hot Shots 2. Så nu går jag och lägger mig i soffan och försöker kurera min förkylning. Som märkligt nog innehåller öronvärk. Det har jag inte drabbats av sedan jag var runt 10 år. Och det är väl mer en barnsjukdom va?

lördag, oktober 03, 2009

Utan att höra av sig

Jag hade tre garderober till salu på blocket.se i veckan. Garderober som jag förpassade till garaget när vi flyttade in och sedan dess har dom stått där och varit i vägen. I tisdags ringde en man och meddelade att han ville köpa alla tre. Visst, sa jag, och mannen kom och betalade direkt.

Han kunde dock inte hämta skräpet förrän på lördag förmiddag, sa han. Det går väl bra, tänkte jag. Och här gick jag och väntade på att garderobmannen skulle höra av sig hela dagen. Vi åkte iväg en sväng och handlade och väntade på att garderobmannen skulle ringa. Det gjorde han inte. Omkring klockan 16.00 i eftermiddag hade jag ett ärende ut till garaget. När jag gick in fick jag en känsla av att något saknades därinne. Garderoberna!

Garderobmannen hämtade sitt byte när vi inte var hemma och han meddelade sig inte. Det må vara hans garderober eftersom han betalat det begärda priset, men det är tamejfan fortfarande mitt garage. Jävla stil tycker jag.

Ny teve idag

Åkte och köpte en ny teve idag. Vilken vansinnig jävla djungel! Efter en timmes informationsstund och lite prutande bestämde vi oss ändå. Det blir lite skillnad. Eftersom att jag var näst sist (pappa är sist) med att byta ut den gamla tjockisteven känns det extra skönt. Med i matchen igen ungefär.



Så nu borde det vara dags att stationera sig i soffan för att avnjuta teveunderhållning på en aning större bildyta än tidgare.

fredag, oktober 02, 2009

Grisinfluensan

Jag blev träffad av en förkylningsblixt i morse. Jag bär runt på nåt skräp i kroppen. Inte av värsta sort, än så länge, men tillräckligt för att göra mig lite orkeslös, ge mig ömmande leder och svidande näsa och hals.

Så jag har gått runt som i ett vacuum där på IKEA idag. Pustat och stånkat. Men jag fick min kotlettrad till middag. Tillsammans med den härligt uppfriskande lingondrickan. Men den betalar jag inte för. Tycker Kamprad kan bjussa på det. Drickan alltså.

Vi gör IKEA idag

Det är dags igen. Att ta sig en svängom i den stora möbelbutiken. Vi saknar en del småprylar som är absolut nödvändiga för att allt ska kännas färdigt här hemma. Typ en hatthylla eller liknande. Mycket lämpligare än att slänga ytterkläderna i en hög på soffan.

Men det bästa av allt; middag i IKEA-restaurangen. Kockarnas klassiker, Kotlettraden. Hur skulle världen se ut om inte den fanns?

torsdag, oktober 01, 2009

Smickrande kommentar?

Fick en kommentar som jag antar att jag ska ta som smickrande när vi var på Stinas dagis på förmiddagen idag. Stina satt på golvet och meckade med något och jag stod bredvid och tittade på när en flicka på runt tre stegade fram och frågade mig: "-Vad heter din syster?"

"-Menar du Stina?", motfrågade jag. "-Ja", svarade flickan, varpå jag förklarade att jag inte är Stinas storebror utan hennes pappa. Sen funderade jag på det där och tänkte att jag måste se ung och rask ut i en treårings ögon. Visserligen är jag inte lastgammal, men det kändes ändå fint på något sätt. Strax därefter kom en annan flicka och tilltalade mig med namnet Håkan och genast kände jag mig lastgammal igen. Håkan?

I wanna do bad things with you

Jag följer den amerikanska serien True Blood, som nu visas i SVT på onsdagar. En serie som tilltalar mig helt klart, en aning annorlunda mot vad man sett tidigare. Det som tilltalar mig mest med serien är dock ledmotivet med Jace Everett. Så. Jävla. Bra.



Fick för mig att kolla upp den här Everett lite närmare då han är främmande för mig. Och faktiskt, det finns fler små guldkorn där. Och när jag tänker på den här vampyrserien återkallar jag ett svagt minne av en annan vampyrserie som gick i TV för många år sedan, säkert närmare 20. Förmodligen var den riktad till barn eftersom jag minns den. Närmare än så kommer jag inte. Någon som kan hjälpa mig här?

Byxbytardagen

Det är väl rätt otroligt ändå att jag har lyckats pricka in mitt klädkollektionsbyte till den första frostmorgonen. Första dagen efter sommaren, alltså första dagen i långbenta byxor, och det är tre minusgrader när jag kliver utanför dörren.

Jag kan det här med väder. Och jag konstaterade precis att kaffe som stått i bryggaren i knappt fyra timmar, inte är lika gott om man trycker igång bryggaren och värmer på det igen. Inte alls.