Siffror från BRÅ

Jag fick kommentarer angående det här inlägget att brottsligheten inte alls ökat i Söderhamn, som jag ville ha det till. Det här vill jag inte riktigt köpa. Och mycket riktigt, idag publicerar Söderhamnskuriren en artikel om den ökade brottsligheten. Artikeln innehåller siffror från BRÅ, Brottsförebyggande rådet, och jag har själv gjort en tabell med dessa siffror.


Mellan åren 1998 och 2008 ser vi en ökning av våldsbrott från 108 anmälningar till hela 313 anmälningar. Tittar vi på år 2003, som nämndes bland kommentarerna, uppgår de anmälda våldsbrotten till 203 stycken. Alltså fortfarande en ökning med över 100 anmälningar.

Det här kan man välja att se på hur man själv vill. Jag vet hur jag väljer att se på det. Men hur man än väljer att se på det så visar siffrorna på ett brutalt tydligt sätt att i stort sett all typ av brottslighet ökar i den här lilla staden vi kallar för Söderhamn.

De två huvudorsakerna till ökningen tror jag är;

• 1: brottsligheten kryper allt längre ner i åldrarna. Jag har inga siffror på det, men min magkänsla säger mig det. Högstadieelever misshandlar lärare, exempelvis. Något som jag absolut inte kan dra mig till minnes att det någonsin hände när jag själv gick i högstadiet. Eller bara högstadieelever som misshandlar andra högstadieelever. Och vi pratar inte en knuff här, utan en misshandel.
• 2: den ökade invandringen. Av varje hundratal flyktingar vi tar emot finns det alltid en liten andel, ska vi säga 10%, som kommer från något fullständigt laglöst samhälle. Och man fortsätter förstås att leva samma liv i Sverige. Detta i sin tur skapar ju förutom en ökad brottslighet också en ökad fientlighet bland medelsvensson. Mot alla invandrare, tyvärr.

Allt det här tillsammans skapar en otrevlig stämning och vi måste göra något åt det. Jag är på intet sätt en sådan blåst person att jag ser på invandrare som ett folkslag där allihop är av samma skrot och korn. Sorgligt nog så har vi många medborgare ibland oss som ser det på just det sättet. Kriminalitet finns i alla delar av världen, i alla länder. Men låt den stanna i det landet där den hör hemma. Så kan vi ägna oss åt att göra livet bättre för de som är villiga att ta emot hjälpen.