Vi leker i Stinas rum när hon börjar klappa mig på skägget. "Det är pappas skägg", säger jag. Sedan frågar jag om Stina också har skägg varpå hon pekar på sin haka och säger "Nä!". Då berättar jag pedagogiskt för henne att flickor minsann inte har skägg. Men jag kommer på att jag far med osanning och berättar för henne: "Min syslöjdslärarinna i mellanstadiet hade skägg. Långa, spretiga strån". Men henne kanske man inte kan kalla för flicka. Nu pratar vi inte mer om det här. Obehagliga minnen dyker upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
jansson gillar kommentarer.
jansson svarar på frågor.
så tveka inte.
kommentera er trötta.