Jag tog min promenad upp till Hällåsen. Isparketten börjar bli färdig och det vackra gula laget premiärtränade igår kväll. Linjeringen är i detta nu under bearbetning. En ganska rolig process att följa, när farsan och hans ismakarkollega slår sin kloka huvuden ihop. Jag kände att jag var tvungen att lägga mig i lite, om än bara verbalt. "-Den där linjen är för bred", sa jag, och kände mig viktig. Sen gick jag hem.
Det känns fantastiskt det här. Ikväll är det dags för träning igen och jag undrar om jag inte ska ta mig upp dit då igen. Och känna på atmosfären lite. Och kanske ta några bilder. I övrigt är jag ytterst osäker på min förmåga som berättarröst i filmer.
Isparketten, förmiddag den 9:e oktober
Isparketten, kvällen den 8:e oktober
Det är jag också..
SvaraRaderaVadå?
SvaraRaderaViktig eller osäker på min berättarröst?
Viktiga är vi allihop, men syftade lite på min.... och lite retsamt om din högst eventuella:) osäkerhet som engagerad berättare.Jag har själv otroligt svårt att veta hur jag låter i andras öron. Kanske tur det.
SvaraRaderaRetas du bara! Nu väntar jag på en film med ett prov på din berättarröst :)
SvaraRaderaGlöm det!
SvaraRadera