Ledsamt

Jag lämnade Stina på dagis för första gången. Det blev en lite hjärtskärande upplevelse. Nu sitter jag och räknar sekunderna tills jag ska hämta hem henne igen. Märkligt ändå, jag har gått ut några gånger tidigare när vi varit där också. Gått på toaletten, gått och fräst näsan och andra smågrejer. Stina har tittat på mig när jag gått, men inte brytt sig nämnvärt.

Men nu kände hon på sig på något sätt och satte igång krigslarmet direkt. Barnen måste ha ett sinne för sånt där. Ungefär som hundar. Jag kommer snart Stina! Jag går nu.