Mörkret

Tänkte på det, när jag klev ut genom porten på jobbet tidigare ikväll, att nu är det höst på allvar. Det var sådär mysigt dunkelt när jag slutade runt sjublecket. Och jag kan inte låta bli att tycka att det är lite härligt, det här mörkret. I mitten av vintern är jag bara utled på det, men i början är det lite härligt.

När man går där längs gatorna och gatlyktorna är tända. Har svårt att låta bli att titta in genom fönster på de bostäder jag passerar förbi. Det ser så hemtrevligt ut med värme och ljus i kontrast mot mörkret och kylan utomhus. Vetskapen om att man inte syns speciellt bra inifrån ett upplyst hem när det är mörkt ute möjliggör detta. Jag är egentligen bara obotligt intresserad av att se hur höstmysigt folk har det. Det har jag alltid varit. Så sätter jag betyg, 1-10. Gamla tanter och farbröder med tallrikar upphängda på väggarna får nästan alltid högst mysbetyg. Skulle inte vilja ha det så själv, men det ser så mysigt ut från utsidan. Hushåll där någon står och diskar eller lagar mat får också högt betyg. Lågt betyg får de ställen där persienner eller gardiner är fördragna och det enda man ser är det där teveblåa ljuset.

När höstmörkret kommer förvandlas jag till en liten fönstertittare. En harmlös fönstertittare. Viktigt att poängtera att jag inte smyger mig fram till fönster och spejar. Jag har som regel att bara titta under de få sekunder då jag passerar förbi.

Andra bloggar om: höst, mörker, fönstertittare, mys