Läsning

En grej jag inte riktigt gillar är när jag börjar läsa böcker som jag inte riktigt fastnar i. Det är svårt, nästan omöjligt, att sluta och lämna halva boken oläst, trots att jag inte gillar det jag läser till hundra procent. Är böckerna så sunkiga att jag redan efter femtiotalet sidor tappat tron på bättring lägger jag dom åt sidan direkt. Men just det här mellanläget är svårt.

Just nu håller jag på och tragglar mig igenom en av Michael Connellys tidigare alster med Harry Bosch som huvudperson. Har väl egentligen aldrig gått i taket av någon av Connellys alster och det är ingen skillnad med den här heller. Det är helt okej att läsa men det lyfter inte riktigt. Vilket resulterar i lång lästid, eftersom jag inte kan finna krafter till att läsa mer än tiotalet sidor per kväll. Tröttheten tar över.

När jag lägger mig om kvällarna läser jag ändå pliktskyldigt några sidor, för en påbörjad bok ska också avslutas. Men jag gissar att det blir svårt att hålla sig till den principen när Dan Browns nya ligger på sängbordet och väntar på att bli tummad. Jag sträckläste både DaVinci koden och Änglar & Demoner och har således fina förhoppningar på Den förlorade symbolen. Det borde man kunna ha, med all rätt.