Jag är inte konfirmerad och det är inte något jag lidit nämnvärt över. Nu funderade jag lite över ordet konfirmation och varför den här skenheliga ritualen kallas för just det. Konfirmation betyder ju egentligen bekräftelse. Innebär det att man inte är bekräftad som människa om man inte är konfirmerad?
Kom att tänka på en liten konversation jag hade med en präst på min morfars begravning. Jag var i konfirmationsålder och prästen kom fram och ville socialisera lite efter begravningsceremonin.
Prästen: -"Jaha, då ska du konfirmeras i höst då förstår jag"?
Jag: - "Nä, det struntar jag i".
Svaret dödade samtalet relativt snabbt och prästen fnös och gick vidare till nästa konfirmationsoffer. Inget ont om prästen i fråga, som nog är den enda präst jag gillar. Mycket speciell och underhållande.
Man bekräftar sina kunskaper om sin kristna tro
SvaraRadera//Bullit the junior
Inget jag behöver ha bekräftat...
SvaraRaderaInstämmer, Jansson. Men huvudsaken är att det inte sägs konfrimation. Det irriterar mej mest.
SvaraRaderaMmm, ungefär lika irriterande som folk som säger interjuv.
SvaraRaderaparafym
SvaraRaderaManchester United
SvaraRaderaJa, eller Bollnäs Bandy. Oerhört irriterande.
SvaraRadera:)
SvaraRadera