Det här bandet har tidigare figurerat i den långa serien janssons musik. Då beklagade jag mig över att det var "väldigt tyst om dom just då". Och det hade jag ju rätt i, just då. Nu är det allt annat än tyst från Johnossi, som släppte sitt senaste alster för en vecka sedan.
Den svenska tvåmannaorkestern slog mig så hårt på käften med sin första, självbetitlade, platta att jag knappt hämtat mig ännu. Med ett helt unikt sound och, trots att musiken alstras av endast en gitarr och ett pyttelitet trumset, en ljudbild lika stor som Hälsingland. Det är fantastiskt vilken energi och enormt tryck pojkarna åstadkommer. Känslan för melodier är grym och finstämda partier varvas med tvättäkta gitarrmangel och rent oväsen. Och på det en fantastiskt härlig röst.
Skiva nummer två nudå, "All they ever wanted", har rullat några gånger i spelaren och uppskattas mycket redan vid första genomlyssningen. Även om den håller extremt hög klass så vettefan om den kommer upp i samma nivå som debutplattan. Känns som att jag redan nu har mina favoritspår på skivan i de tre första låtarna. Fast ändå inte, gillar även spår nr 7 skarpt. Nä, omöjligt att säga. Vad jag tror är dock att skivan möjligtvis kan växa sig lika stor som debutplattan.
Vad jag vet är att Johnossi är ett av landets absolut bästa band och kanske landets allra bästa liveakt. Det beror mycket på vilket humör man är på, klart är dock att en spelning med Johnossi går man knappast oberörd från. Och inte heller "osvettig".
Andra bloggar om: musik, skivsläpp, johnossi, all they ever wanted
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
jansson gillar kommentarer.
jansson svarar på frågor.
så tveka inte.
kommentera er trötta.