Min, eller vår, lilla dotter börjar bli stor. Det där låter visserligen en aning överdrivet att säga om en krabat som är knappt 65 centimeter lång och väger runt 7,5 kilo. Men det är så det känns och det beror på andra saker snarare än den fysiska storleken. Hon, Stina, börjar bli en människa. Hon skrattar ibland och hon är aldrig tyst numera. Lyckligtvis så är det för det mesta glada toner som strömmar ur hennes lilla mun. Volymen är stundtals mycket imponerande bör tilläggas.
Fick henne i säng vid 20.40 ikväll. Ensam pappa som jag är ikväll så blev jag mycket tillfreds och nöjd med mig själv när hon somnade redan innan uret hade nått 21. Mindre nöjd blev jag när det lilla livet bestämde sig för att vakna en kvart senare för att ligga och jamma lite för sig själv i en halvtimme. Men det föll sig så väl att hon somnade om igen och nu sover hon nog till åtminstone sju imorgon. Om hon nu inte har bestämt sig för att ändra på sina sovrutiner just i natt.
Och just ikväll, när jag la henne i sängen, pussade henne på pannan och klappade henne lite på kinden, tänkte jag på hur det blir när hon säger "godnatt pappa" när det är sängdags....
Andra bloggar om: barn, familj, sova, sovrutiner, natta bebis
Så mysigt det låter!
SvaraRaderaLängtar efter er
Kramar i massor!