torsdag, oktober 30, 2008

Nu blir det mellanstadiedisco

Hörde den här låten på TV ikväll och drabbades av en mycket svår nostalgichock. Det här är 80-tal, fullt tillräckligt för att vara nostalgi för en ung lirare som jag. Har nu suttit och plöjt igenom tuben efter 80-talsballader och svävat tillbaka till en tid då jag gick på mellanstadiedisco på fredagarna. Eller UG-disco hette det väl.

Vilken härlig tid. Discoteket brukade öppna vid 18:00. Det började alltid lite mjukt. Tjejerna gjorde några trevande försök till tafatt discodans medan killarna satt längs väggarna och tittade på. En del hängde också vid kioskluckan och tuggade på snask, företrädelsvis, salta och sura S och banankolor. Ett lite tuffare gäng satt alltid utanför och trakasserade alla som inte fick vara ute längre än till 20:00 och då blev hämtade av föräldrar, som för säkerhets skull och för att ytterliggare göra bort sina barn prompt skulle in och titta så att allt gick rätt till. Det fanns alltid någon i det här tuffa gänget som hade ett paket cigaretter och världsvant stod och drog halsbloss inför imponerade mellanstadieelever.

Killarna väntade. Väntade in den sista timmen. Efter 21:00 var det dags för tryckarna. Det var då man skulle lägga in sin stöt, om man skulle få hålla lite hand och tungkyssas lite innan hemgång. Skräcken var alltid att någon välutvecklad lång tjej skulle bjuda upp. Eller någon väldigt kort. Lång tjej = nackskada, kort tjej = ryggskada. Herregud, vad långrandig jag blev nu. Nostalgi kan ställa till det så.

Det jag ville komma till egentligen var att just den här låten, som jag många gånger stått och kramats till på ett dansgolv, fick mig att återkalla vissa saker. Doften av tuggummit Jenka, som tuggades flitigt på dessa discon för att säkra andedräkten. Handsvetten när man hittat en jänta som man sedan inte släppte handgreppet om. Kliade det på näsan, ja då fick även tjejens hand följa med upp till ansiktet. Och tänk vad jävla cool man kände sig när man landat en pudding och kände alla avundsjuka blickar när man senare rörde sig mot kiosken för att svalka sig med en iskall. Läsk alltså.

Hmm. Dom har satt djupa spår dom här balladerna från 80-talet.

REO Speedwagon - Can´t fight this feeling


Andra bloggar om: , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

jansson gillar kommentarer.
jansson svarar på frågor.
så tveka inte.
kommentera er trötta.