En kollega på jobbet hade med sig sin dotters jultidningsgrejer för ett tag sedan. Som gammal jultidningsförsäljare ställde jag givetvis upp och tecknade in mig på ett obligatoriskt seriealbum.
Idag fladdrade samma kollega runt med dom där papprena igen och jag frågade när man kunde vänta sig leverans av varorna. Fick då svaret: " -Det fattas 190 kronor för att hon ska nå upp i en 22 tums plattskärm".
Vad sa du att du sa, sa du?
22 tums plattskärm? Och då är inte ens det i den högsta premiegruppen. I den finns det bland annat en ännu större teve och en fyrhjuling att välja på. Det här kan jag tycka är rätt groteska premier. För att inte göra mycket alls egentligen.
Jag sålde själv jultidningar en gång i tiden. Slet som ett djur från tidig höst och fram till jul för att få ihop till nån fin premie. In i varenda trappuppgång och upp och ner för alla jävla trappor. Undrar just hur många snuskgubbar och snusktanter jag har suttit hos och försökt sälja in en kokbok eller en kalender. Vad fick man för det? Jag minns att jag en gång skramlade ihop så mycket att jag fick en liten bandspelare med ett dubbelt kassetdäck. Hörde ni, dubbelt kassetdäck! Inte illa. Det absolut häftigaste man kunde få då var en CD-Walkman eller liknande.
Nu får man hela Sällskapsresaboxen, bara genom att sälja, man har alltså möjlighet att kamma hem platta teveapparater, fyrhjulingar, datorer och fan och hans moster. Till råga på allt får man 30% av summan man sålt för. Kan bli en fin slant för en 11-åring. Kära Jultidningsförlaget, kan jag också få sälja nästa jul?
Det var INTE bättre förr.
Andra bloggar om: jultidningar, jul, pengar, jultidningsförlaget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
jansson gillar kommentarer.
jansson svarar på frågor.
så tveka inte.
kommentera er trötta.