Sitter och klickar runt på Aftonbladet och blir fruktansvärt upprörd. Nej, jag blir inte upprörd, jag känner mig väldigt illa till mods. Känner mig smutsig och känner skam för att jag tillhör människorasen. Jag läser den här artikeln och den här artikeln. Den ena berättar om en mamma och en styvpappa i Texas som har pryglat en liten tvåårig flicka till döds, i syftet att lära henne disciplin och den andra handlar om en pappa i Melbourne som stannade sin bil på en bro, klev ur med sin fyraåriga dotter i famnen och slängde henne över räcket. Ett fall på 60 meter och det lilla livet gick inte att rädda.
VAD? HUR? VARFÖR? Jag fattar inte. Jag fattar ta mig fan inte. Hur kan det rimligtvis gå så snett att en individ dristar sig till att göra nåt sånt? Som förälder tar man det här nästan personligt. De personer som utrotar våra barn ska inget annat än utrotas själva. SKJUT DOM HÄR MÄNNISKORNA! Vad finns att fundera på? Skjut dom i händerna, skjut dom i fötterna, skjut dom i knäna. Och låt sen fanstygen ligga och självdö. Jag ställer upp som exekutor. Och jag njuter av det.
Okej, mamman till den tvååriga flickan har sagt att det inte var meningen, i någon form av ursäkt. Så vi skonar henne och dräper henne direkt istället. Begränsar lidandet. Vad otäckt mordisk jag framstår som nu. Förlåt för det. Oundvikligt.
Andra bloggar om: nyheter, mord, avskum
Jag är som du. Och innan jag själv blev förälder blev jag aldrig sådär ... "tagen" av sådana händelser, och jag blev inte sådär rysligt hatiskt pissed som jag blir numera.
SvaraRaderaJag hade också njutit. Léende.
Och hade någon skadat min dotter "tillräckligt" (men vad är eg. tillräckligt?) så hade jag gärna fixat den jäveln och exakt lika gärna suttit av mitt straff. Det hade fan ta mig varit värt det.
Absolut värt!
SvaraRadera