Så var det ju det där med att gå ut och förlusta sig på lokal när man ska upp och lönearbeta dagen efter. Minnet sviker. Igår kunde jag knappt dra mig till minnes att jag någonsin blivit klen i knäna efter en utekväll. Idag kommer jag ihåg att det visst har hänt förr. Och jag säger nu som jag alltid har sagt: Aldrig mer!
En timme sen blev jag till jobbet också. Tack å lov att dagen snart är slut.Jag ser ljuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
jansson gillar kommentarer.
jansson svarar på frågor.
så tveka inte.
kommentera er trötta.