Plockade fram lite gammalt med Rainbow tidigare idag. Underbart band. Detta påminde mig om hur längesen det var jag kontemplerade till Deep Purple. Grävde snabbt fram livealbumet Nobody´s Perfect från 1988, som jag gillar skarpt. Fantastisk låtlista.
Sedan låg jag där på vardagsrumsgolvet och lyssnade igenom hela albumet, vilket tar en stund. Så mycket kontemplation blev det inte, med en dotter klängande överallt på kroppen. Men hon gillar musik, det lilla livet. Och pappa är givetvis noga med att hon växer upp till rätt musik, för att komma rätt in i livet. Det är viktigt att få sig lite gitarronani till livs, även i unga år.
Och vad gitarronani bekommer så är Ritchie Blackmore ett alldeles utmärkt alternativ. Det finns i sanning inte många som slår honom på fingrarna. Efter en dryg timme liggandes på golvet har jag ont i ryggen och återigen har den stora frågan dykt upp i huvudet. Vad vore livet utan musik?
Deep Purple - Strange Kind of Woman
Deep Purple - Child in time
Andra bloggar om: musik, deep purple, child in time, strange kind of woman
Underbart
SvaraRaderaDu pajade just min förmiddag ...
Pajade??
SvaraRaderaHur kan nåt så underbart paja en förmiddag?
Eller menar du att det inte blir något gjort i jobbväg?
Jo, man hade ju lite annat att göra.
SvaraRaderaÄldsta dottern fick Deep Purple inkört redan i mammas mage, som avslapningsterapi. Mamman var dock lite tveksam ....