Ett omdöme jag fick en gång

Han Bullit skriver så fint om världens bästa trio sitt senaste inlägg. Trion som i själva verket är en kvintett, Lars Vegas Trio. Ett sånt här band jag är uppväxt med. Ett sånt band som ligger mig så varmt om hjärtat. Ett sånt band vars livespelningar innebär mer komik än musik, även om gubbarna också är väldigt musikaliska och briljerar med sin speedcountry.

Det var ett tag sedan jag såg bandet live nu. Senaste gången var på Storsjöyran, upplaga 2005. Under just den spelningen fick jag ett omdöme jag antagligen får svårt att förtränga. Härjade runt i de främre leden bland publiken när ett kille tog tag i mig. Han och hans fästmö tyckte att eftersom jag verkade vara en sån glad och härlig kille kunde jag väl muntra upp deras ensamma vän som stod nån meter framför.

Visst, tänkte jag, och gick fram till väninnan och la armen om henne och frågade vad som stod på. Reaktionen blev inte den jag väntade mig. Hon vände sig blixtsnabbt om, slätade av mig med en öppen högernäve och skrek "Försvinn, du är motbjudande". Med en svidande kind och en frågande blick vände jag mig mot paret som båda två låg dubbelvikta och skrattade. Tack för den, tänkte jag. Paret hade uppmärksammat att kvinnan verkade hysa agg mot män som kom öite för nära och tyckte väl att det kunde vara kul att lura någon stackars sate. Den saten blev jag.

Mina vänner, däribland Bullit själv, tyckte naturligtvis att det här var en av helgens höjdpunkter och fick rikligt med vatten på sina kvarnar. Och i efterhand är det ju en rätt festlig anekdot. Men att jag var motbjudande? Hur kan hon ha fått den uppfattningen? Jag såg ju ut som på bilden nedan, men hade säkert åtminstone en tröja på mig.


***
Läs även andra bloggares åsikter om lars vegas trio, storsjöyran, omdöme