Eftersom att jag besitter samma smidighet som vilket kattdjur som helst, så var det en enkel uppgift för mig att knöla in mig under trappan. Absolut. Varje gång jag har ett ärende in bakom databordet eller bakom tevebänken drabbas jag av lite lätt panik. De där jävla kabelhärvorna som skulle behöva organiseras hånflinar åt mig i sin rörighet. Men jag stuvar bara undan dom istället för att ta tag i det. Jag gör det lite senare. En annan gång. Nu håller jag ju på med målningen.
.
Idag håller jag mig på ovansidan av samma trappa istället. Målar klart det sista. Sen har jag målat om
hela nedervåningen. Och då är det ju bara övervåningen kvar. Och där ska det inte målas precis överallt. Let´s paint!
***
Läs även andra bloggares åsikter om
måla, rustning, kabelhärvor
Visserligen arbetar jag med kablage till vardags, men hemma är det dålig ordning, med några jädrans TrådenTrasselhärvor. Binder man upp och gör snyggt så sitter det så väldigt fast när det skall ändras på något. Brukar bli nån medelväg, och buntband är nog billiga och bäst till detta. Snipp snapp så har man klippt löst allt för att börja om igen...
SvaraRaderaEtt argument jag ofta tar till. "Det blir så krångligt när jag ska dra ur nåt". Egentligen håller det inte, för det är precis lika krångligt att nysta ut något nu.
SvaraRadera