Visst är det jobbigt att känna sig maktlös? Det är inget världsproblem jag tänker ta upp här, vill bara förvarna. De dagar jag börjar jobba klockan åtta och tar bussen till jobbet har jag inte så mycket tid att vinka på. Efter promenaden från hållplatsen till jobbet brukar jag ha mellan tio och tolv minuter på mig att fixa kaffe, starta upp allting i datorn och logga in och oftast också ära toaletten med ett morgonbesök, innan jag börjar. Om allt går som planerat vill säga.
I morse gjorde det inte det. I en liten by en knapp mil hemifrån finns en gammal järnvägsövergång vid vägen. Järnvägen trafikeras endast av ett och annat godståg eller liknande, någon gång ibland. Som brukligt vid dessa övergångar finns också bommar som stoppar trafiken. Bommar som lever ett eget liv och fastnar i nedfällt läge emellanåt. I morse var emellanåt.
Bussens skoltrötta ungdomar jublade när de insåg att de skulle ha ett giltigt förfall till att missa första halvtimmen av skoldagen, medan jag började få panik för att komma sent till jobbet. Halade fram telefonen och tänkte ringa jobbet och meddela mig när jag upptäckte att inga pengar fanns på mitt kontantkort. Attans. Efter sisådär 20 minuter dök två gubbar från Banverket upp och vevade upp bommen åt oss. Jag blev en kvart sen till jobbet, så ingen fara på taket egentligen.
Det här har hänt mig en gång tidigare, i somras. Det roliga var att det var samma busschaufför som rattade bussen idag. Vis av erfarenheten verkade han ha sparat numret till Banverket i sin telefon, för han tog fram den och ringde direkt när han såg bilkön.
Just nu sitter jag mest och undrar över vad som fick mig att skriva detta. Ville väl bara få det sagt, antar jag.
***
Läs även andra bloggares åsikter om maktlöshet, kollektivtrafik, försening
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
jansson gillar kommentarer.
jansson svarar på frågor.
så tveka inte.
kommentera er trötta.