Alla vet vi väl att det finns björnar i skogen. Sällan eller aldrig man får chansen att se dom, men finns det gör dom ju. I fredags kväll runt klockan tio tog jag en sväng ner till sjön och lade märke till detta spår i geggan, precis vid vår brygga.
Björnspår, jo jag tackar. Vågade knappt vända mig om igen i händelse av att nallen skulle stå där bakom mig. Max ett par dagar gammalt spår, det här. Jag blev rädd och överväldigad på samma gång. När jag idag vågade mig ner till sjön för att fotografera hade det regnat en del och spåret var inte längre lika tydligt.
Bilden nedan visar lite mer. Samma avtryck till vänster och krafsmärken från den andra ramen till höger. Huvva.
Björn, eller björnar, väldigt nära inpå oss alltså. Hur känns det egentligen? Spännande? Otäckt?
Vårt mäktigaste djur har lufsat där. Se det som en förmån. En lagom liten åtel, i all hemlighet? Och om det blir nya spår, ett enkelt gömsle. Inget farligt alls. Eller.....
SvaraRaderaDu har rätt i det. Så länge den inte överrumplar mig när jag är där på bryggan så. Dom ska ju vara jävliga på att simma också...
SvaraRadera