Sitter och intar min lunch medan ett av de allra bästa avsnitten av Alla älskar Raymond rullar på teven. Jag småskrattar mellan tuggorna. Småskratt betyder inte att det bara är småroligt. Det blir bara småskratt när man ser avsnittet för sjunde gången i ordningen eller liknande.
Det är fascinerande hur pinsam en människa kan vara och lika fascinerande hur han försöker släta över det. Raymond alltså. Nu är jag fullt medveten om att det är fiktivt, det här. Men jag får en känsla av att Ray Romano verkligen är på det här viset. Han spelar sig själv helt enkelt. Underbar humor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
jansson gillar kommentarer.
jansson svarar på frågor.
så tveka inte.
kommentera er trötta.