Poserar vid en liten snödriva

Det är väl okej att fortsätta tjatet om snön va? För jag kan inte sluta fascineras. I morse när jag skulle gå ut och skotta hade jag problem med att få upp dörren. Det var blåsigt i natt samtidigt som det föll rikliga mängder snö. Detta gjorde att det, främst in mot väggarna, blev ett väldigt snödjup. Längst in vid väggen och trappen upp till ytterdörren var det exempelvis 60 centimeter djupt. Och packat utav helvete. Det var den särklassigt tyngsta snöskottningen i vinter, det här. Ett annat problem är att det inte längre riktigt finns någonstans att göra av snön. Plogvallen på andra sidan gatan, där jag tidigare skjutsat över snön, är nu omkring tre meter hög och brant, så där tar jag mig inte över längre.

Även om jag tycker att det räcker med snö för tillfället så gillar jag läget ändå. Det är lite fräckt med dessa enorma snömängder. Jag har försökt, så gott jag kunnat, att dokumentera snöläget. Men det är svårt att hitta några bra referenspunkter så att man verkligen ser på bild hur mycket snö det är. Idag ställde jag upp kameran på soptunnan och aktiverade sjävlutlösaren. Ställde mig framför snödrivan på gården och tänkte att jag använder mig själv som referenspunkt. Jag mäter 186 centimeter och jag vill poängtera att snödrivan bakom mig egentligen inte är en driva som jag har skottat upp. Det är det naturliga snödjupet som ligger på gården på framsidan.



Vad kan det röra sig om? 130-140 centimeter kanske? Det är fanimej det värsta jag har upplevt. Det är antagligen all snö som vi inte fått under alla gröna vintrar vi haft under 2000-talet som har ramlat ner över oss nu istället. Men nu räcker det, kan jag tycka.