Lyxfällan

Jag tittade på Lyxfällan ikväll igen. Det blir alltid så att jag fastnar när jag börjar titta på det där programmet. Fascineras och fastnar. Normalt är det ju lite yngre familjer, i min egen ålder, som är i behov av ekonomisk krishjälp, men ikväll var det äldre människor, vilket gör det hela ännu mer fascinerande.

Familjen hade inkomster på 64 000 i månaden, vilket är en mycket respektabel inkomst och i runda slängar dubbelt så mycket som vi klarar oss på här hemma. Problemet var att det hade utgifter på 100 000 i månaden. Alltså, 36 000 minus. Hur kan det vara möjligt att man är 36 000 kort varje månad - och inte märker det? Märkte det, gjorde de väl förstås, men inte i den utsträckning att de fattade att det kanske vore läge att se över det ekonomiska läget en aning. Pappan i huset hade visst inte öppnat en räkning på 14 år. Ett klassiskt knep som löser alla problem.

Det är skönt att se såna här program. Jag tycker ibland att det kan kännas som att jag har dålig kontroll på utgifter och inkomster och dålig ordning på alla "viktiga papper". Så är inte fallet, jag har rätt bra kontroll på prylarna och när vi shoppar loss så gör vi det med pengar som vi faktiskt har. Men ibland sköljer en sån där obehagskänsla av ovisshet över och då är det skönt att få bekräftat att vi nog har bättre kontroll än genomsnittet. Ungefär som det är befriande att se på programmet Rent Hus en dag då man tycker att man har det stökigt och skitigt hemma. Det finns folk som lever i misär, på grund av lathet, och jag stör mig på några gruskorn som fastnar i strumporna. Nu ska jag sova.