Bara det är ju ganska otroligt, att Stina har hunnit bli två år och att jag under den tiden inte har tagit en enda VAB-dag. Vård av sjukt barn, för den som inte hänger med. Stina har varit ett väldigt friskt barn och det faktumet nämnde jag faktiskt vid olika två tillfällen igår. Så jävla klantigt. Sa till min mor igår kväll att Stina hon har minsann aldrig varit sjuk, inte mer än små förkylningar och någon enstaka febertopp. Då kom det som ett brev på posten, givetvis.
Flickan vaknade vid 21.30 igår och var väldigt ledsen. Jag plockade upp henne och vi satt oss i soffan en stund innan vi bestämde att vi skulle gå och lägga oss tillsammans, hela familjen. Vi hann inte mer än kliva ur soffan innan Stina hävde ur sig en rejäl kaskad. Sen har det fortsatt hela natten, i ganska jämna intervaller. Det har blivit några duschar och sängklädesskiften. Nu sover hon fortfarande, det lilla livet. Det känns hemskt när barnen är sjuka. Det blir så ynkligt och hjälplöst. Men hon imponerade på mig när hon, trots sin ringa ålder, väckte mig innan hon skulle vomera. Så i de senare fallen hann vi dit med en balja. Men det är inget roligt, det här. Jag sitter nu och slipar på en plan för hur jag ska kunna täcka in hela den stora soffan med någon form av kräkskydd.
Det kräks nog lite varstans i helgen:)
SvaraRadera