Igår åt jag semesterns sista måltid på fiskrestaurangen Albertina, som ligger beläget i Skärså, i skärgården en bit utanför Söderhamn. Ett fantastiskt gemytligt ställe och perfekt för att avsluta semestern på. Därefter svepte ångesten över mig i monstervågor. Jag stannade uppe halva natten och bearbetade. I morse var jag kanontrött.
Så, till jobbet efter fem veckors ledighet. Inga problem. Ångesten försvann när jag klev innanför dörrarna. Väl på plats fick jag lite av en chock. Överbefolkat, halvtaskig funktionalitet på det mesta och allmänt kaos. Nästa våg sköljde över mig - den med känslan av att jag hade en jävla massa att styra upp. Men det rullade på. Dagen gick fort och nu är den slut. Känslan nu är dock att jag inte har fått sådär vansinnigt mycket uträttat ändå. Det krävs ett par dagar med rekognosering.
Vad ville jag egentligen säga med det här? Mja, kanske bara att nu är den härliga vardagen tillbaka. Och så är det med det.
Jag var kluven efter semestern. Ville verkligen sätta igång att jobba, men "ångesten" kom sig av det väl enkla semestrandet. Borde varit mer aktiv, men det kan ju även vara det rätta....
SvaraRaderaDet är skönt att vara oaktiv när man äntligen har chansen...
SvaraRadera