Sprang en sväng

Jag chockade kroppen med att gå ut och springa en tur tidigare ikväll. För ett tag sedan bestämde jag mig för att jag skulle ta tag i min bristfälliga kondition igen. Sedan dess har jag hunnit med tre sjuksvängar, precis som det brukar bli när man tänker en tanke som har med träning att göra. Nu är jag frisk och har slut på ursäkter så det var bara bita i det sura. Tog med mig hunden och tänkte att hon säker skulle uppskatta en springtur. Det gjorde hon också. I trehundra meter ungefär. Sen bon agera bromskloss. Så jag sprang förbi hemma igen och slängde in henne innan jag fortsatte på egen hand.

Det gick hyggligt, tycker jag. Jämför närmast med en liknande situation för några år sedan när jag helt plötsligt bestämde mig för att ta en springtur efter en längre tids motionsbrist. Det gick i fem minuter den gången, innan det svartnade för ögonen och jag var tvungen att ge upp. Nu höll jag igång i 25 minuter. En bra start. Men jag kan nog ändå räkna med en svår träningsvärk imorgon. Det vet man när låren börjar värka redan under springturen. Nåja, en början i alla fall. Spännade att följa fortsättningen. Eller ska man sluta när man är på topp?
---
Läs även andra bloggares åsikter om springa, motion, träningsvärk