Vi har varit och badat idag, jag och Stina, så nu är jag helt mör i kroppen. Dels på grund av det varma vattnet och dels på grund av att det inte längre är en barnlek att ta sig igenom de där 45 minuterna i vattnet. När vi började med babysim, säg någon gång i augusti förra året, var det en lugn och avkopplande stund i bassängen. Stina var mest fascinerad av att vara i vattnet och av allt som hände runt omkring och man kunde bara flyta runt och hålla henne ovanför ytan.
Nu är det lite annorlunda. Hon har blivit van med det där nu. Att bada är inte längre något nytt och fascinerande, bara en väldigt rolig grej. Och det blir ännu skojigare om man tar ut svängarna en aning. Så nu handlar det inte om att bara
hålla i henne när vi är i vattnet. Nu är det mer
hålla fast henne som är på tapeten. Men hon har ju sina tricks. Som till exempel när jag för ett ögonblick kliar mig på näsan och släpper greppet om henne med ena handen. Då tar hon tillfället i akt och placerar blixtsnabbt sina små fötter i mitt bröst och skjuter iväg sin kropp med full kraft. Och det finns förbluffande mycket kraft i den där lilla kroppen. När jag inte är påpasslig orkar jag förstås inte hålla kvar greppet om henne och får istället fiska upp henne från bassängbotten några ögonblick senare.
Såhär håller det på. Stina vill ofta göra andra saker än vad de övriga barnen gör gemensamt och protesterar ibland högljutt när pappa inte fattar vinken. Men det är ju skoj med barn som har en egen vilja. Eller hur? En annan grej hon har börjat praktisera en hel del på sistone är att kasta saker. Och hon besitter en imponerande kastarm. Idag dök vi tillsammans ner till botten och hämtade en plastring. När vi kom upp igen hämtade hon andan i två sekunder och sen hivade hon iväg plastringen. Till saken hör att när hon kastar något vet man aldrig vart sakerna hamnar. I just det här fallet hamnade ringen i huvudet på en oskyldig liten pojke som tog till tårarna. Stina, hon tog till sitt allra hjärtligaste skratt. Det är mycket som är kul med att vara förälder.
Det är, nästan, omöjligt att dricka mjölk direkt ur paketet om man gjort misstaget att köpa Arlas mjölk. Åtminstone den som finnes i den här förpackningen. Att dricka mjölk direkt ur paketet är det bästa och godaste sättet att dricka mjölk på. Korken, eller öppningen, på de här skitpaketen reducerar njutningen. Man får bryta huvudet alldeles för långt bakåt för att få ur det sista. Obekvämt.
