Förnedringen

Hahahahaha!
I detta nu så är jag hyggligt glad att jag egentligen inte bryr mig ett smack om hur det går för Sveriges landslag i bandy. Bandy är ju sporternas sport och mitt absolut största intresse. När det handlar om bandy på klubblagsnivå. När det gäller landslaget så är jag löjligt oberörd.
Och tur är väl det.
Att jag är oberörd av den totala förnedringen som nyss tog slut. 6-1 till Ryssland!
Sex - Ett.
Sverige har väl inte spelat sådär våldsamt bra på hela turneringen egentligen.
Man har ändå slagit sig för bröstet efter meriterande segrar mot lag som Norge, Vitryssland, Kazakstan, Finland och dessutom mot ett Ryssland som gick på halvfart.
Idag skulle guldet tillbaka till Sverige hette det.
Jo, pyttsan.
Ryssarna var bättre på allt. Sverige hade knappt ett vettigt anfall på hela matchen och i andra halvlek visade man upp ett spel som var bland det mest uddlösa jag sett på en bandyplan. Sverige spelar den absolut tråkigaste bandyn, ett spel som även ofta praktiseras i en trälada i Hälsingland. Man måste värdera lägena. Vända hem, börja om. Dra ner tempot. Till vilken nytta frågar jag?


Kan ingen tala om för Sveriges spelare att om man ligger under med 5-1 så gör bollen absolut minst nytta på egen planhalva. Om man ligger under med 5-1 så har man inte så mycket att förlora. Då bör man släppa lite på spärrarna och spela lite hejvilt. Ösa på framåt och se vad som händer. Istället går Sveriges spel via de båda halvorna, Hellmyrs och Östling, och där stannar det sedan. Antingen vänder dom hem eller så stannar dom och slänger iväg en oadresserad lyra.

Annat när Ryssland anfaller. Då snackar vi fart under rören.
Det finns några riktigt stora besvikelser med Sveriges VM.
Nu är ju inte jag direkt besviken men jag tycker om att tycka.

1: Per Hellmyrs - Denna spelare som är så äckligt höjd till skyarna bevisar mycket sällan varför. I dagens match hade han inte ett rätt. Han åker och glider lite, kanske slår han en konstig lyra, kanske vänder han hem. Kanske tappar han bollen. Överreklamerad.

2: Patrik Nilsson - "Världens bästa spelare" ropar vissa. En del andra lägger också till "genom tiderna". Men har han gjort någon glad under VM. Det är en sak att göra mål mot Tillberga i seriespelet och mot Norge i VM. När det blir tuffare motstånd, som Ryssland, så uträttar han inte mycket. Han är inte den spelaren som ensam lyfter ett lag. Som exempelvis Obuchov gjorde i Falun och Svechnikov i Ljusdal. Då är man inte världens bästa spelare.

3. Laguttagning och coachning - Laguttagningen är alltid ett diskussionsämne. Men då är den också konstig. Vad gör exempelvis spelare som Hans Andersson och Daniel Andersson i truppen när spelare som Daniel Liw och Jocke Hedqvist finns att tillgå? Diskuterar även gärna Jonas Edling. Han uträttar inte ett smack om han inte får bollar som dimper ner framför fötterna i straffområdet. Hade hellre sett en spelare som Micke Carlsson där faktiskt. Vad det gäller coachningen så verkar det inte hända mycket från sidan. Jakobsson står med armarna i kors och tittar på medan hans spelare gör fel gång på gång på gång. Men gör han något för att förändra? Svar nej.

Nä, nu får det vara nog. Huvudvärken har gått över. Jag skrattar åt eländet.
Det var ju iallafall väldigt mycket folk i arenan.
Runt 25 000??

Hahahaha!

Andra bloggar om: sport, bandy, bandy- vm, sverige, ryssland