Välkommen Stina!

Så skedde det då. Det var några dagar kvar på nedräkningen men vår lilla dotter hade lite mer bråttom än så. Två dagar innan förutspått datum ville hon ut till oss och vi hindrade henne verkligen inte. Som jag tog upp i den sista nedräkningen så hade det börjat hända grejer och det var på gång. Vi var förberedda på att det när som helst kunde bli dags att ge sig av. Vi trodde dock inte att det skulle gå så fort...

Klockan 02 natten mellan torsdag och fredag väckte Anna mig från min lätta sömn och undrade om det inte var dags att ringa till förlossningen. Värkarna började bli alltmer täta och regelbundna. Sagt och gjort och barnmorskan i telefonen tyckte att vi kunde åka in. Ska försöka dra den här historien i lite förkortad form, även om den var väldigt snabbt avklarad i verkligheten också.

02.00 blev jag väckt.
02.15 beställde jag en taxi
o2.45 kom taxin.
03.00 lämnade vi hunden hos den nyblivna mostern som fick vara hundvakt.
03.30 klev vi ur taxin vid Hudiksvalls sjukhus.
04.25 var vår dotter född.

Här var vi inställda på en maratonförlossning efter att ha sett skräckprogram och hört skräckhistorier. Istället fick vi en turboförlossning. Givetvis klagar vi inte på detta. Det enda negativa var att den lilla flickan hade det lite jobbigt på vägen ut, som följd av att det gick så fort. Även mentalt för mig själv var det svårt att hinna med att sortera intrycken när det gick så ohyggligt fort. Det tog några timmar innan man landade och fattade att man inte hade drömt.

Att få uppleva förlossningen och sedan kunna ta emot en vacker liten flicka i famnen är i särklass den största stunden i mitt liv. En helt obeskrivlig känsla som jag inte tror att man kan ens vara i närheten av att förstå om man inte själv har fått barn. Jag hade innan försökt att föreställa hur det skulle vara, men ack så fel jag hade. Eller fel kanske inte är rätt ord. Jag hade ingen aning helt enkelt. Nu vet jag. Och jag tycker att det är något som alla borde få uppleva.

Men egentligen så har jag ännu inte samlat mig helt och hållet. För varje timme går det upp mer och mer för mig att jag är pappa och det här lilla knytet, det är min dotter. Mitt eget kött och blod. Varje gång jag tittar på henne, och det är ofta, känner jag hur det nästan gör ont i mig för att hon är så vacker och jag känner hur hon erövrar allt större del av mitt hjärta. Kärleken kändes gränslös redan från början men konstigt nog så ökar den. Det här måste vara kärlek i dess allra renaste form och jag lovar att jag skulle ge upp allt för min lilla älskade dotter. Ingenting, absolut ingenting är värt mer än henne och min familj. Det är värden som inte går att mäta i någon enhet.

Nu har vi blivit en liten familj. Jag, Anna och Tuffing har välkomnat flickan som har fått namnet Stina. Vi kommer att göra allt för att Stina ska få en underbar barndom och uppväxt och det kan jag skriva under på att hon kommer att få! När jag skriver dessa ord så rör jag mig själv till tårar. Det är dock inte i första hand mina egna ord som orskar det utan alla mina känslor bubblar upp när jag tänker vår nyfödda dotter och på hur livet har blivit och på hur det kommer att bli i framtiden. Jag är så otroligt lycklig över allt jag har och jag värdesätter det högre än allt annat. Kan livet bli bättre än såhär?

Jag är inte religiös men får för mig att tacka någon högre makt. TACK för denna vackra flicka! TACK för att jag får uppleva detta! Och framför allt så måste jag tacka min älskade Anna. Vi har nu fullbordat vårt liv tillsammans. En fantastisk prestation har du gjort som gått igenom en lång och krävande graviditet och en snabb men tuff förlossning. Jag är djupt imponerad och oerhört tacksam över din styrka och jag älskar att se hur "moderlig" du är med vår dotter. Ni är så vackra tillsammans och jag älskar er båda gränslöst!

Nu slutar jag skriva innan jag bryter ihop fullständigt och övergår till att stoppa in lite bilder på underverket.

Tre timmar gammal i mammas famn

2 dagar gammal i sängen på BB


Första natten hemma, 4 dagar gammal


5 dagar gammal i pappas knä

Konstaterar återigen att hon är söt som socker. Inte helt lätt att slita ögonen från henne. Nu är ju jag förstås "partisk" i frågan, men ändå.

Nu tycker jag mig höra att den lilla vaknat. Mamma måste få lite mer sömn så nu har jag inte tid med det här längre. Måste ta hand om min familj!

Andra bloggar om: barn, nyfödd, bb, förlossning,