Hon som, tillsammans med jobbet, gör att min tid inte räcker till så mycket annat. Nu sover hon dock och lite tid finns över.
Pappas ögonsten har hunnit bli 9 veckor nu. Snabb räkning = drygt två månader.
Det händer grejer hela tiden. Hinner knappt med. Det flinas och jollras och det tidigare så tunga och rangliga huvudet klarar sig utan stöd numera. Hyfsat iallafall. Och hon är fortfarande söt som socker och vi kan snabbt konstatera att hon kanske inte är så lik pappa trots allt.
Andra bloggar om: barn, familj, familjeliv