Somna på soffan

Är trött, så trött. Somnade på soffan nyss. Såg fem minuter av Wallanderfilmen och vaknade när det blev halvtid för nyheter. Det är helt fantastiskt vad skönt det är att somna på soffan egentligen. Det är sällan jag gör det nuförtiden. Jag minns min barndom och hur ofta det somnades på soffan då. Men det var ett helgfenomen. Den där överväldigande känslan av att man fick vara uppe längre än på vardagarna. Det slutade alltid med att man låg och fajtades mot sömnen in i det sista.

Mor eller far frågade: "Du sover ju, ska du inte gå och lägga dig?"
Jag svarade: "Jag sover inte, jag bara tänker lite"

Det tycktes vara helt sjukt att gå och lägga sig när man för en gångs skull hade tillåtelse att vara uppe. Jag minns att jag oftade somnade lagom till att Macahan började. Det sändes i dubbla avsnitt omkring klockan tio på lördagskvällar har jag för mig och det blev övermäktigt en liten parvel som jag. Trots att jag älskade programmet och slet hårt för att bemästra sömnigheten så gick det inte att stå emot. Till slut övergick mammas eller pappas fråga till en order och det fanns inte mycket att välja på annat än att borsta tänderna och sen marsch i säng.

Kom att tänka på det här när min pappa nyss sa åt mig via msn att jag borde gå och lägga mig, när jag berättade att jag hade somnat i soffan. Takterna sitter i.

Andra bloggar om: sömn, sova på soffan, barndom, minnen