Kan inte minnas när vi fick så ordentligt med snö före jul senast. Det är trevligt tycker jag, blir lite ljusare. Min negativa sida kan dock ändå inte låta bli att tänka i andra banor. Det borde jag väl fatta att ju mer snö det kommer nu desto mer jävla slask blir det ju sen. Om några dagar förmodligen.
Men nu ligger det ett vitt lager på marken och då tyckte jag att vi var tvungen att hitta på någon snöaktivitet. Först tänkte jag rulla ihop en snögubbe och en fästning på baksidan där man skulle kunna ta skydd om ett snöbollskrig skulle utbryta. Sedan var jag på väg ut i pulkbacken istället, men tyvärr hittade jag inte mina snöglasögon. Såna här grejer gör ju folk som är föräldrar, tänkte jag. Men sen fick jag veta att föräldrar oftast brukar göra dessa grejer tillsammans med sina barn. Det räcker alltså inte att man har barn för att få leka. Barnen måste tydligen också vara så pass gammal att dom kan delta. Jävla oflyt.
Så då fick det bli en lugn tur med pulkan, Stina första pulkåkning. Hon verkade tycka om det, trots att hon blev blöt av all tung snö som föll från himlen. Jag kände direkt när vi gav oss iväg att "jaha, då är den dagen här då man får bevittna baksidan av pulkåkning". Från att alltid blivit dragen framåt är man nu den som drar. Tiden har sin gång. Jag gillar ändå läget. Om nåt år köper vi en större pulka som klarar en vuxen man och hans dotter och därefter blir det sannerligen inga lugna pulkpromenader.
Andra bloggar om: vinter, snö, pulka, leka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
jansson gillar kommentarer.
jansson svarar på frågor.
så tveka inte.
kommentera er trötta.