Barnen är härliga

Surfade in hos Tyskungen och läste ett inlägg som gjorde att jag vek mig dubbel av skratt och kanske fick mig att känna lite förskräckelse. Han går en tuff fajt mot sina barn, Klaus-Peter. Dagens bästa bidrag till den svenska bloggosfären. Tack för den!

Kanske borde jag börja rusta mig för den tid som kommer. Dottern är nu 9 månader och än så länge har vi inte gått några riktigt tuffa matcher. Hon är ju go och gla´för det mesta och ännu rätt liten. Ett visst mått av humör börjar vi dock ana. När hon sätter sig på tvären med alla sina 10 kilogram så blir det faktiskt ganska svettigt. Hon har onekligen upptäckt att hon har en egen vilja och det verkar vara en vilja som kan försätta berg. Som igår kväll, när hon sov en halvtimme efter läggning och sedan tyckte att det var bra med det. Vaken hela kvällen och inte helt tillfreds med situationen, trots att hon fick sitta i tevesoffan med mig.

Jag mutade henne med ett par smörgåsrån för att överhuvudtaget få lite lugn och stillhet. De där rånen brukar normalt vara en succé, men det verkar som att hon fattat att det finns smarrigare saker att stoppa i munnen. Så jag gav henne ett äpple som hon först satt och pillade med och försökte tugga på. Hennes två små sylar till tänder är som tur är inte tillräckligt stora för att bemästra ett äpple med skal ännu, så det blev tråkig det också efter en stund. Då bet jag av ett par tuggor från äpplet så att hon fick fri access till det goda innanmätet. Omedelbar succe. Hon satt där och smackade och äppelsaften dröp från hakan. Efter att tag dröp det även på mig och på soffan och då tyckte jag att det fick vara bra och bände loss frukten från hennes händer.

Då bröt helvetet lös.

Vulkanutbrott är ett milt uttryck i sammanhanget. Hon fick ett rejält fighting face och slog och rev och klöste sin älskade pappa, som hade mycket svårt att hålla henne. Försökte muta henne med smörgåsrån igen men den gubben gick inte. Hon smulade sönder rånen och såg lite ut som hulken när han spänner sig, med den skillnaden att hon blev röd i ansiktet istället för grön. Då kom jag på hur roligt det hela egentligen var och började skratta hejdlöst. Det var tydligen bara jag som tyckte det var roligt, för det var bara jag som skrattade. Så såg min gårdagskväll ut.


Mycket trevligt. Undrar vad vi gör på kvällarna om ett par år? Tycker att Stina ser förbaskat härlig ut på den här bilden. Hon har lagt på en udda min. Den minen finns nog bara fångad på just det här kortet. Och då finns det många kort på henne vill jag meddela. Väldigt många.

Andra bloggar om: barn, familjeliv, världskrig