Att vara i skogen

Att vistas i skog och mark är speciellt. Alla årstider har sin charm. Skogen om vintern är nog mest speciellt. Det kusliga och det fridfulla tillsammans i en liten symbios. När jag gick min eftermiddagspromenad idag var det nåt extra. Det är en jäkla skillnad på förmiddag och eftermiddag. Det hade börjat skymma lite. Det var inte mörkt, men solen var sjunken. Jag kan inte låta bli att stanna upp och bara lyssna och titta. Lyssna på tystnaden, som visserligen inte är en total tystnad i mina kvarter då trafiken på europaväg 4 susar lite svagt några kilometer bort bland träden. Titta på allt som vintervilar under snön. Det blir någon typ av vacuumkänsla i skogen på vintern. Skogen sover. Och man får lite känslan av att det är bäst att inte väcka den. Lite som enterna i Fangornskogen. Därför ska man bara stå tyst och betrakta. Och vill man uppleva det totala lugnet är det bra att inte ha en paranoid liten hund med sig som tror att man står på vakt bara för att man står tyst och stilla. Jag gillar skogen, mycket. Alla årstider.

Andra bloggar om: skog, vintervila, årstider