När jag skulle borsta tänderna för ett tag sedan gjorde jag en sån där konstig grej som jag inte kan fatta varför man helt plötsligt får för sig att göra. Istället för att fatta tag i tandkrämstuben så förde jag tandborsten mot tvålpumpen som står på handfatet och tryckte ut en försvarlig mängd tvål på borsten. När jag insåg mitt misstag flög många tankar genom skallen, den mest relevanta löd ungefär såhär: "Det är tvål på tandborsten, stoppa den inte i munnen". Tydligen tar det längre tid än ett par sekunder för min hjärna att få ut signalerna till kroppen, för in i munnen förpassades tandborsten. Så nu vet jag att tvål inte är något vidare substitut till tandkräm. Och hur mycket jag än sköljer munnen försvinner inte tvålsmaken.
Varför gör man sånt här? Ungefär lika smart som när jag duschade med strumporna på mig för en tid sedan. Eller lika smart som när en nära släkting tvättade håret med Ajax och undrade varför löddrade så dåligt.
Andra bloggar om: borsta tänderna, tandkräm, tvål, misstag
Småbarnsförälder.
SvaraRaderaEn helt ny och mycket mer förvirrad värld öppnar sig när man inte får sova som man vill, aldrig får tänka färdigt sina tankar och dessutom faktiskt upptäckt att det finns viktigare saker i livet än att ha full koll och göra rätt...
Icke desto mindre var det hysteriskt roligt att läsa =)
Duscha med strumporna... *fniss*
//Anna
Jaså, är det så enkelt? Äh, man kan väl skylla på det iallafall.
SvaraRadera