Boken om mig

Till det knastrande ljudet från brasan i kaminen sitter jag i fåtöljen och läser i Boken om mig. Eller satt, rättare sagt, nu sitter jag ju här. Boken om mig skrev jag när jag gick i åttonde klass tror jag. En återkommande grej som alla högstadieelever skriver, åtminstone i Söderhamn.

Fastnar på ett kapitel som jag döpt till Sjysta kompisar. Där finns en bild som drar till sig min uppmärksamhet och får mig att drömma mig bort en aning. Det är sommar, året är 1997. Den sommaren var helt fantastiskt, i klass med den heta sommaren 1994 vill jag minnas. Jag, faderskapet och bästa vännen Niklas spenderade större delen av sommarlovet ute i skärgårn, närmare bestämt på ön Branthäll. Mer tid spenderades i vattnet än på land och det var närmast osannolikt varmt i vattnet.

När vi tog båten hem på eftermiddagarna kände man sig sådär skönt solmosig och varm i huden. Vi kom hem, kanske slängde vi i oss lite käk, innan vi satt oss på cyklarna och spenderade resten av kvällen med att kvällsbada i den lilla sjön Färssjön. Mönstret var liknande i stort sett varje dag. Det dagar som bjöd på regnväder, vilka inte var många, spenderades inomhus med Nintendo och experimenterande med pappas videokamera. Det finns mycket struntfilm som vi har åstadkommit och det vore egentligen hur kul som helst att digitalisera allt material.

1997. Vi var 14 år och odödliga. Jag till höger, Niklas till vänster. Vart tog åren vägen? Nu har faderskapet sålt båten och köpt sig en kajak istället och jag har inte besökt Branthäll på tre-fyra år skulle jag tro. Tyvärr har jag knappt besökt Niklas heller på lika många år. Jag tittade in till honom en eftermiddag i december i han och sambons nyinköpta villa. Vi som mer eller mindre satt ihop under barndomen och ungdomen, ses knappt överhuvudtaget nuförtiden. Vi är förstås inte ovänner på nåt sätt, men tiderna förändras. Fan, vad jag saknar den här tiden ibland. Inga bekymmer, mer än läxor och olycklig kärlek till och från.

Andra bloggar om: foto, minnen, ungdom, sommar