Tänkte att jag skulle sätta mig och författa en bloggpost. Stoppade in kamerans minneskort i datorn och gjorde en snabbgenomgång av dagens bilder, inte så många till antalet idag. Inte en enda av bilderna var något att ha och all inspiration rann av mig som vatten på en gås. Både vad gäller textbloggande och fotobloggande. Så jag skiter i´t och skriver något annat istället.
För jag känner mig glad ändå. Har just avslutat ett långt telefonsamtal. Vet inte exakt hur länge det varade men det drog nog iväg uppemot 90 minuter. Det är sällan jag har långkörare i telefonen och när jag har det är det oftast med samma person. Så även ikväll. Min vän Jens, som numera bor i Växjö, ringde från bilen på sin väg hem till Söderhamn. Vi har nog inte talats vid sedan i julas, då han senast var här och hälsade på. Alltså finns mycket att prata om.
Det är märkligt det där, att när två nära vänner, som inte träffats eller pratat på länge, väl kontaktar varandra, då finns det inget slut på samtalsämnen. I vissa fall är det ju tvärtom, att det kan vara svårt att prata med någon man inte längre träffar eller pratar med oftare än en gång per år. Men inte i vårt fall. Vi maler på precis som om allting är som förr. Och det är det väl egentligen också. Förutom att vi nästan aldrig ses längre. Återstår att se om vi hinner ses den här gången.
***
Läs även andra bloggares åsikter om inspiration, bloggande
Låter som en sådan bra vän jag har. Man skall hushålla med dem, inte slita ut dem och tjata. Då räcker de i evigheter. Sen behöver man just inte ses så ofta.Bara lite stadigt sällan.
SvaraRadera