Igår när vi åkte hem från mor passerade vi ett gäng med veteranmopeder inklusive förare som var ute på söndagstur. Blev nostalgisk när jag synade ett par fina Zündappexemplar och en Puch Dakota, som var rätt lik den jag hade själv som mopedburen ungdom.
Hittade för ett tag sedan ett par bilder på Dakotan. Och igår hittade jag en ny inställning på scannern som ska ge bättre bildkvalité. Så varför inte, tänkte jag nu. Nu ska min gamla Dakota få synas på internet för första gången. Tror jag.
Se på bilden, jag och han Charlie Bullit har varit på ett mopedbesök hos mormor i vackra Storsjön. Av bilden att döma ser vi ut att vara på väg hemåt igen. Bullit körde japanskt, jag körde österrikiskt. Min Dakota var inte i något toppskick. Den var egentligen ganska risig för att tala klarspråk. Men jag älskade den ändå och den gick som ett skott (nåja).
Efter ett par år fick jag för mig att sälja den. Förmodligen i behov av snabba cash. Nöjde mig med ett pris på 1500 svenska kronor. Ett misstag jag ångrar idag. Hade gärna haft den kvar. Påtat lite och renoverat den. Det var en härlig tid, moppetiden.
***
Läs även andra bloggares åsikter om puch dakota, mopeder, nostalgi
Hängde du med?
SvaraRaderaTrönbons var väl hårt trimmad kan jag gissa.
Köp en Dakota och bli nostalgisk.
Hörrdudu! Det var Trönbon som hade svårt att hänga med. Min var nog lite hårdare trimmad. Men bara lite.
SvaraRaderaSonens moppebravader kan fylla en egen blogg. Efter bara några veckors åkande. Fast jag är ateist så måste jag utbrista: Herregud, ge mig styrka!
SvaraRaderaHehe. Passa på att fråga Bullit i fråga om moppebravader också.
SvaraRadera