Stina har varit lite kinkig idag. Tyckte hon kändes varm på eftermiddagen så vi tog en koll med termometern. Jo, mycket riktigt, nästan 39 grader. Jag la mig på golvet framför teven med henne för ett tag sedan. Precis som jag brukar göra så hon får klänga och klättra och nypa på mig.
Hon somnade dock ganska snabbt bredvid mig där på golvet. I såna här stunder blir faderskänslorna snudd på översvallande vill jag lova. Nu ligger hon och låter lite svagt. Feberdrömmar, antar jag. Lilla livet, som knappt haft feber tidigare i sitt ettåriga liv.
***
Läs även andra bloggares åsikter om barn, sjukdom, feber
Inget svårt att föreställa sig faderskänslan här inte ...
SvaraRaderaDe blir liksom extra starkt såna gånger. Den där beskyddande känslan.
SvaraRaderaLill gumman, de är för söta då de är sjuka fast det är eländigt =)
SvaraRadera