Det är märkligt det här med hur fruktansvärt segdraget arbetet kan kännas när man närmar sig semestern. Det borde vara tvärtom, kan man tycka. Att man går och dumflinar hela sista veckan för att man vet vad som väntar. Så blir det ju inte. Det känns istället som någon form av undergång. Hade någon sagt till mig igår; -Tyvärr, på grund av en felaktighet i semesterschemat är vi kraftigt underbemannade och du måste skjuta på din semester en vecka. Ja, då hade jag nog övervägt att bli självmördare.
Men faktiskt, under dagens andra halva har jag varit märkvärdigt uppåt på jobbet. Suttit och nynnat högt för mig själv (och alla andra), You are my sunshine, my only sunshine...Och vilket väder att starta semestern med sen. Huvva. Sex veckor högtryck är väl vad som väntar nu? Är det fler som har semester?
***
Läs även andra bloggares åsikter om semester, sommar, jobb
Jag har begärt en vecka extra arbetslöshet, fräck som jag är. Kan bli tre lediga veckor, om två dito. Eller långledigt? Nja, positivt verkar det,angående fortsatt jobb.
SvaraRaderaMer långledigt till folket!
SvaraRadera