Morgondagen är en arbetsdag

När jag nu ikväll ligger i soffan och förkovrar mig i litteratur, kan jag ändå inte låta blir att reflektera över alla blandade känslor inför att jag återigen börjar arbeta imorgon. Jag fortsätter visserligen att endast jobba två dagar i veckan, åtminstone fram tills att dottern får dagisplats.

Men det är ändå med ett visst vemod jag konstaterar att semestern är över för den här gången. Lite som när jag som barn absolut inte ville gå och lägga mig kvällen innan det var dags för skolstart efter sommarlovet.

Samtidigt finns där en känsla som säger att det blir skönt att hitta tillbaka till vardagen igen. Vad det nu ska betyda? Vardagen. Om man tänker på att det faktiskt är i vardagen man lever den absolut största delen av året så är det bäst att man försöker trivas med det. Annars blir det antagligen väldigt jobbigt.

Jag ska försöka gilla läget. Ge mig ett par veckor så ska jag återkomma i frågan. Jag har trots allt grejer att se fram emot om några veckor. Stora grejer.

Men hur jag än vrider på det så känner jag ett vemod. Sommaren är en härlig tid, i synnerhet när man är semesterledig. Jag har haft en bra sommar. Jag har egentligen inte gjort så mycket och jag har egentligen också haft alldeles för mycket att grubbla över och tänka på. Men sommaren har varit bra trots det. Och trots det lite gråa vädret. Jag har ju badat med min älskade dotter. Räcker så.



Och kanske kommer också en portion blogginspiration i samma kuvert som vardagen? Det borde det ju göra.

Update: Släppte precis ut hunden. Det smattrar på altantaket. Det regnar ut. Semestern regnar ut. Regnar bort. Så passande.