Nu gör Eric Clapton det svårt för mig att slita mig från datorn och jag kan inte få mig själv i säng. Rockklassiker rullar här hemma större delen av dagarna och jag är väldigt tacksam för att det finns en radiokanal som till 99% spelar bra musik.
Idag hörde jag Layla med nämnda gitarrvirtous och det blev sådär som det ofta blir när man hör en låt man inte hört på länge. Det slutar med att man förkovrar sig i allt man kommer över och får svårt att sluta. Sedan slänger man ett öga på sin egen gitarr och undrar hur man på bästa sätt ska greppa den för att lyckas åstadkomma toner från himlen. Och där någonstans inser man att det kanske är bäst att man tar till flykten ändå. Flykten till sängen och sömnen. Och drömmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
jansson gillar kommentarer.
jansson svarar på frågor.
så tveka inte.
kommentera er trötta.