Sjukt firande

Sitter hemma med något otrevligt i magen. Övervägde in i det sista att stanna hemma från bandyresan igår. Men jag hade på känn att något låg i luften så jag trotsade magproblemen. När vi kom till Glössbo ungefär började jag ångra mig ganska kraftigt. Jag fortsatte ångra mig hela vägen fram. När jag fick kliva ur bussen gick det genast bättre.


Foto: Martin Henriksson

Och allt eftersom matchen led kände jag mig bättre och bättre och till slut mådde jag prima. Det fantastiska vi fick se på planen fick mig att glömma av mina magbesvär. Jag var lyrisk. Vi spelade ut Edsbyn, igen. För andra gången den här säsongen, den här gången med siffrorna 8-4. Detta innebär att vi är ganska överlägset bäst i Hälsingland när man kollar på de inbördes mötena och gör en intern tabell. Det smakar bra. När vi hamnade i bussen efter matchen återvände mina besvär och nu mår jag inte alls speciellt bra.

Surfar runt på olika bandyforum och förundras över Edsbysupportrarnas oerhört bittra beteende. Hör inte till vanligheterna. Adam Gilljam vill man utrota från jordens yta, verkar det som. Skrattretande. Något som är mindre skrattretande är att snön vräker ner ute och jag har inte krafter nog att skyffla undan den för tillfället. Och dessutom gick stora snösläden sönder i helgen. Hur löser jag det här?