Det gamla brädspelet couronne är fantastiskt kul och beroendeframkallande. Jag gjorde comeback idag efter många års frånvaro. Min vän Niklas fick ett couronnespel i julklapp och vi har sedan dess pratat om att gå några ronder. Men det har liksom inte blivit av. Tills idag när vi var dit på en kopp kaffe. Vi sög i oss kaffet och sedan åkte spelet fram. Damerna i sällskapet flydde från krigskådeplatsen och vi fick fritt spelrum.
Nackdelen med couronne är att det är så förbannat kul och att man gärna vill göra upp i bäst av 100 matcher, eller liknande. Det fanns inte tid till 100 matcher idag, så vi gick en kamp i bäst av fem. Jag förlorade den första och därefter vann jag tre raka. En aning ringrostig i början, men det artade sig snabbt. Och det var precis så kul och beroende som jag minns det. Så Stina önskar sig ett couronnespel på sin tvåårsdag nu.
Farsan gjorde ett extrastort spel när vi var barn, av blank och tjock masoniteskiva. Med längre käppar blev det en speciell känsla. Jäklar vad vi spelade. Om man smörjer med lite potatismjöl blir glidet nästan för bra.
SvaraRaderaOch har man inget potatismjöl så ska man inte testa med pulvermos. Det ger inte samma effekt.
SvaraRadera