Stina överraskade mig

Jag ska strax gå och lägga mig, innan klockan 23 har jag bestämt. Har två nätter med bara några timmars sömn bakom mig, så det är nödvändigt. I natt vaknade Stina omkring 02.30. Det är väldigt ovanligt att hon vaknar på nätterna nuförtiden. Nå, jag hämtade henne och lade ner henne i vår säng och hon somnade om ganska omgående. Hon var dock väldigt aktiv i sömnen och låg inte still i mer än fem minuter i stöten, så för min del blev det dåligt med ytterliggare sömn.

Efter omkring en halvtimme vände jag på mig så jag låg med ryggen mot henne och som vanligt låg hon klistrad som ett frimärke längs min rygg. Varmt, men obeskrivligt mysigt. Efter ytterliggare en stund, när jag trots allt började slumra in, kände jag hur hon försiktigt knackade mig på axeln och halvviskade: -"Pappa. Pappa, dappen." Alltså, hon hade spottat ut nappen och vaknat igen. Jag letade reda på nappen och gav henne den och snabbt somnade hon om igen, nöjd och trygg. Det som överraskade mig var just det där att hon väckte mig så subtilt och snällt bad om nappen. Ungefär som att hon egentligen inte ville väcka mig. Något som tvååringar normalt inte brukar ta hänsyn till. Undrar om hon fortsätter så?