Så mycket bättre

Ja, vad ska man säga. Så mycket bättre, än vad jag trodde. Programmet alltså, Så mycket bättre, i TV4. Jag var lite skeptisk. Visserligen, jag visste att Plura skulle vara med, och det borgar för kvalité. Men hur får man artister som Petter, September och Christer Sandelin till folkkära? Sen tänkte jag på att det är ju faktiskt en skönt brokig skara av människor, det där. Premiärprogrammet övertygade. Fina och personliga tolkningar av herr Berghagens alster fick vi höra. Bäst? Ja, det var nog Di Levas version av Sträck ut din hand. Och Petter kan nog blir intressant att följa i programmet ändå.

Men två grejer. Hon September gjorde en vacker insats i Teddybjörnen Fredriksson, det gjorde hon, men hur blir det när det är hennes låtar som ska tolkas? Har hon ens gjort sex låtar? Ja, det har hon säkert, men hur många av dessa känner man igen? På förhand känns det som att just det programmet blir trist. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att relatera till hennes låtar. Och Christer Sandelin. Varför är han med överhuvudtaget? Någon annan skulle man väl kunnat skaka fram. Det var ju visserligen lite kul när han låg och sov med hörselkåpor och ögonbindel. Men det räcker ändå inte långt, Christer. Och sjunga kan du inte heller.

Nja, vi kan väl enas om att det är när det är Pluras tur att stå i centrum som programmet kommer att nå sin absoluta höjdpunkt. Så är det med det.


---
Läs även andra bloggares åsikter om tv, så mycket bättre, plura,