15 dagar kvar
Hoppas nu bara att lilla knytet kommer i tid. Vi bara väntar. Och vi väntar. Kan inte göra så väldigt mycket annat. Anna är ungefär lika rörlig som en strandad val, vilket förstås gör att utbudet av aktivitet är lite begränsat. Kollade på reprisen av "Barnmorskorna" igår och kände precis som befarat hur skräcken spred sig i kroppen. För varje dag som går så blir jag mer nervös. Det ska väl inte jag behöva bli, jag ska inte föda, vad jag vet. Men det är nervositet blandat med förväntan. Och jag misstänker att nervositeten avtar bara vi kommer iväg nångång.
Andra bloggar om: nedräkning, graviditet, väntan, barnmorskorna
Om jag ska uttala mig som expert på området efter att ha varit med om det 5 gånger så tycker jag nervositeten kulminerar just de minutrar som barnet kommer ut. Inte för att det är någon tröst för dig.Men i mitt fall har nervositeten minskat först när man fått räknat in att alla fötter, fingrar m.m. sitter på plats. Men du kommer att få vara med om det största som hänt i ditt liv. Tro mig...jag vet.
SvaraRaderaGlömde att säga att det var också nervöst när jag fick pina min Volvo 142 -71 i 160 knyck till Bollnäs Sjukhus med frun liggandes i baksätet och andas på det där psykoprofylaktiska sättet. 9 minuter efter ankomst till BB var förlossningen klar. Är rädd att inte heller detta inlägg var någon tröst för dig.
SvaraRaderaDet var mig en jävligt snabb förlossning det!
SvaraRaderaDet jag menar och kanske stilla hoppas är att när man väl är mitt upp i alltihop så har man inte tid att vara nervös. Så har alltid jag funkat . Men då har det ju mest handlat om idrott. Men dom säger ju att det ska vara ungefär som att springa ett maraton att föda barn så det har ju lite med idrott att göra. Visserligen så är det kvinnan i fråga som gör den ansträngningen.